Hur känns det?

Hur känner du dig när någon i din släkt eller ditt husdjur dör?

Själv känns det helt tomt inombords, det känns som en evighet utan min hundvalp.

talar inte det mesta för sig självt då, de ligger väl ändå i människans natur att känna sorg när någon man har känslor för går bort right?

Hoppas att du snart mår bättre efter din hundvapls bortgång :(

Ändrat: 2008-02-07 21:06:36

Får panikångest, blir helt manisk omväxlande hysterisk, desorienterad, går helt i kras. Jag klarar inte av sådana situationer utan det "går ut över fysiken".
Om min hund dog skulle jag inte klara av det. Han är mitt allt.

allt går åt helvete! jag var aldrig fäst vid min fågel elr så men när han dog så gick allt åt pipsvängen. först dog ju fågeln, sen dog min katt (som jag älskade), sen så dog min mormor (som jag var hos 3 gngr i veckan) o så för 2 veckor sen så dog min farbror (som jag knappt kände över huvud taget men jag e såååå lessen varje kväll) . vem e nästa?? om det är min hund tar jag fan mitt eget liv också för han e min bästa kompis jag någonsin har haft! och det jag e orolig för det är att han har varit väldigt sjuk i 1 vecka nu =( fan det gör mig orolig.... o allt detta har hänt på ett FUCKING HALVÅR!!! ni kan inte fatta vad jag har fått gå igenom.

Min hund börjar bli gammal nu :( Man vill bara att dom ska leva längre än en själv. En hund är som både en familjemedlem och bästa kompis samtidigt och jag kommer nog bli helt förkrossad när hon går bort.

Ändrat: 2008-02-07 22:06:23

Min kanin var min bästa vän när jag var mindre. Hon betedde sig precis som en hund och var ett riktigt enmansdjur. Hon tyckte bara om mig, ingen annan fick klappa henne. Sen var hon en riktig bitch, precis som matte. Wäh, hon levde i 9 år, sen blev hon uppäten inifrån, blev smalare och smalare. Jag matade henne från handen varje dag tills hon dog. Och jag hittade henne död -.- Det är hemskt.
Sen har jag inte upplevt någon annan död x_x

Det är mänskligt att ha känslor för djur, Man kan inte tro det men så är det :P,

Det ligger i sedan förr (Lantbrukrtiden) att man skulle ta hand om djuren, Sedan blev man kanske inte ledsen över dess död utan att den innebar en förlust..., Sedan har det väl utvecklat sig mer och mer med det där med känslor för djur tillls vi i våra dagar blir ledsna när ett djur dör.., En djur är inte ett djur alltid, utan även en vän för många. Något som du försvarar, Eller som försvarar dig

, Själv har jag haft ett flertal råttor som dött... Lille Lennart (Han dog som en överåldrig man, Från att vara fet och stor till att dö som en skinpåse...) Sedan har vi bertil (über-Fettot vars favoritsyssla var att käka smör och andra Högfetthaltiga produkter, Han dog i okänd sjukdom, Lika fet som han var innan dock =I), Sedan har vi runt 8 ungar som dog som.., Ja, Ungar, Har sammanlagt haft över 10 råttor som dött, Synd faktikskt,,,

Hemskt ledsen blir man då. Min usin dog för typ 1 ½ år sen, vi två var lika gamla och väldigt bra kompisar, så det var svårt, men det är bara att försöka rycka upp sej och gör det bäsa av situationen...

Och... Det hände idag. Helt oväntat... Min nr. 2-farmor dog idag, imorse. Hhemskt

någon i släkten eller så så är jag inte så blödig då jag inte ofta gillar anndra personer husdjur?? förjävligt efter som jag lägger större delen av min tid på dom

klart man blir ledsen.. det är alltid jobbigt när någon dör!
kommer man nånsin bli lycklig igen om ens kompis dött, två tagit livet av sig, hela släkten död, två husdjur som gått bort o en mamma som vill bort..?

det känns förjäkligt, min pappa dog för 10 år sedan, jag träffade han knappt men iallafall... det är bara skit