Jag ska inte säga att du har fel, för jag vet faktiskt inte. Men jag tror att det har mer att göra med gener och personligheten som avgör om man blir alkoholist. Sen så är det klart att "svaga" personer som har "rätt" gener för att bli alkis, löper större risk att bli just det om man börjar dricka tidigt.
Du är ju mer lättpåverkad i tonåren, om man säger så. Men man har väl också lättare att sluta medans man är ung. Kaffe kan man också, liksom alkohol och andra droger, bli beroende av. Och om man då bara fortsätter så blir det svårare och svårare att sluta. Om man dricker kaffe varje morgon, så tillslut kan man inte komma igång utan den där koppen, därför dricker jag bara kaffe när det är kalas
Tihihi, jag har druckit kaffe sedan nioårsåldern och nu när jag är sexton kallsvettas jag utan mitt kaffe... Ändå är det den "mesigaste" drog jag kan komma på.
Ajeman: nej igen. När hjärnan växer är den oerhört känslig, och allt som påverkar hjärnan, anpassar sig hjärnan till. Ta till exempel om en trettonåring började missbruka Stesolid: ungens hjärna vänjer sig med medlet i takt med att den växer. Sedan när ungen vill sluta, hur går det då, då? De ställen i hjärnan som påverkats av preparatet under tillväxten fungerar inte på samma sätt som de skulle ha gjort utan, på grund av att den VÄXTE in i sitt nuvarande tillstånd och fungerar inte på samma sätt som räknas som "normalt".
Detta var en förenkling, en noggrann redovisning hade varit ytterst lång.
Ändrat: 2008-02-29 16:25:32
Dricker du bara alkohol i rimliga mängder och inte bara för att bli råpackad så är det nog ingen större risk att bli alkis i vuxen ålder.
Själv dricker jag bara alkohol för att allt blir lite roligare, man blir mer social och man har allmänt trevligt (om man är med trevliga personer förstås)