Min barndomskompis satt längst fram längst upp i en dubbeldäckare som föll framstupa över ett stup i Sri Lanka. Hon var nio år. Behöver antagligen inte säga hur det gick för henne. Hennes mamma, som överlevde, hade sagt åt henne att inte sitta där uppe och tog på sig skulden. Hon tog livet av sig under en LPT-vistelse ett halvår efter.
Sedan så blev min bästa väns kusin mördad, skjuten, 2004. Jag kände honom inte riktigt, utan bara halvers, men det är ändå den otäckaste upplevelse jag varit med om pga sättet han dog på.
Det där gamla har jag lämnat bakom mig, det jag nu oroar mig för, väldigt mycket för, är farfar. Antagligen står han på tur såsom hans aorta beter sig... :(
![[sad]](/legacy/smileys/sad.gif "sad")