Ni tror alla ni regerar, reflekterar, dementerar, demoliserar men det är jag som eleminerar, er. Ni som växte upp i förorten på betongens karva gator, där horor slåss med gangstrarnas flator, er. Ni som tror att ni äger för att ni snackar om ert hårda liv, alla stora kliv ni gjort för att ta er bort, för gott, er. Ni som inte ser att det enda ni gör är att snacka om samma sak, hur ni tog er upp ur en kall isvak, bort från Rinkebys eftermiddagshak, hur er väg var krokig medan min var rak, sluta klaga, er. Hur ni inte fattar att ni i varje fall hade något att kämpa för, hur vi på andra sidan från de fina kvarteren såg till att uppföra oss som sig bör. När ni slutar käfta om era jävla hood och feta bilar, är det jag som står där och smilar. Då är det jag som visar att jag med utbildning lätt battlar ut en förortsunge från betongen, det är så sången går, läs om hela texten igen, ett tips, jag vill att ni förstår.
![[tongue]](/legacy/smileys/tongue.gif "tongue")
![[bigsmile]](/legacy/smileys/big_smile.gif "bigsmile")