Deprimerad?

Ändrat: 2008-05-19 20:56:46

jag vet hur det känns jag har också haft mycket ångest och har varit väldigt deprimerad. när du känner dej nere så tänk på en låt med bra melodi och bara le,titta dej runt noga så ser du att allt inte är så farligt. Ännu bättre blir det nu på våren,jag känner värkligen en glädje som jag inte kännde för någon månad sedan. Livet leker,ta vara på det

Jag vet inte hur deppad du är men fotbollen ska du inte bry dig om, jag spelar i högsta divisionen och ibland spelar jag bra och ibland dåligt, spelar du dåligt en period så deppa inte titta bara på ronaldinho. till Tjejerna behövs bara mod och det har du, tro mig. katten vet jag inte men jag tror att katten hänger samman med fotbollen hoppas detta hjälper lite iaf

jag var oxå ganska deprimerad ett tag, men (det här kommer att låta skitdumt) scouterna höll mig uppe. På scouterna hade jag många bra kompisar som håller på mig och inte sviker i första taget, så se till att hålla dig nära dina kompisar, känner man sig bara omtyckt så tycker jag att det brukar kännas bättre med allt annat oxå... jag tycker faktiskt att det funkar att gråta oxå, grät mig till söms några gånger sen kändes det lite bättre efter att ha fått ur sig en del, men sånt kan nog inte alla göra....

om det blir till veckor så ska du ta upp det med nån, men alla deppar väl nångång...

Jag har oxå varit jäkligt deprimerad.. men jag ville ej prata irl med kuratorn elr ngt.. så jag gick in på BRIS hemsida. där har dom forum och massa sånt, det är hur bra som helst tycker jag.

Snacka med lärare, kurator, mamma elr pappa. Din tränare, han ska vara tillgänglig vid sådana problem också. Sitt inte och spar på skiten, vet själv hur det känns. Du vill inte ha det inom dig. Tro mig...

Det är skillnad på deprimerad och deprimerad, är man _deprimerad_ orkar man knappt stiga upp ur sängen utan läkemedel och det är ingenting man kan självdiagnosticera. "Deprimerad" är inte synonymt med "ledsen". Nå, till saken: prata av dig med någon eller gå ut och skrik ur dig allt bara. Olyckliga känslor är inget man ska tränga undan för då kommer de tillbaka när det är som MEST olämpligt i livet (man vet aldrig hur framtiden ter sig, eh). Papperskorgshypotesen so to say, en vacker dag blir papperskorgen så full av skräp och skit att den läcker- så är det ju med en själv, eller hur? Har man inte varit riktigt ledsen kan man aldrig vara riktigt glad heller, för då har man ingenting ur sitt eget perspektiv att jämföra med. Inte för att sanningen hjälper direkt nu, men på lång sikt ska den göra det... Har jag fått höra, hehe... Men visst, man mår ju dåligt ändå. Jag fattar hur det känns, knappast att det hjälper mig att höra "tänk på barnen i Afrika" (jämför: "RYCK UPP DIG!") när jag sitter och bölar över en köttbulle.

Bästa TIPSET!!! Ut och ha kul! ett tips är ju fiska om du har möjligheten lita på mig det hjälper enormt! avkopplande.. tankarna simmar bort.. så länge du tänker på de destu mer deppar du.. ha kul och lev ditt liv!!!

Gabriel har i hela sitt liv fått stå ut med en enorm blyghet, sorg och ensamhet. De enda vänner han haft är hans familj och vänner till familjen. Aldrig har han vågat söka efter vänner, hans självförtroende brister redan där, om inte tidigare. Gabriel är nu tretton år, alltså har det gått tretton långa år sedan han föddes. Idag mår han mycket bättre än tidigare. Allt i förtjänst av hans familj, kurator och framför allt av honom själv. Någon gång i femman började han hos en kuratorn, och påbörjade där med sitt nya liv. Han bearbetade all sorg och ensamhet han fått stå ut med, och det hjälpte faktiskt. När sexan skulle börja, bytte Gabriel skola. Han startade på sin nya plattform som han fått av kuratorn, och där ifrån nådde han upp till lyckan. Lyckan fann han i sin nya skola, för första gången kände han att han hade vänner. Inte var någon de bästa kompisarna som fanns, men för honom som inte haft några innan, så var de tillräckligt. Tyvärr så blev det inte som Gabriel hoppats på. Den verkliga världen var inte sådär glamorös och härligt fri, som han föreställt sig. Det visade sig att den var något mycket svårt, man var tvungen att slita för att klara sig. Klasskompisarna gled isär ifrån Gabriel, men han hittade snabbt nya vänner igen. Dessa vänner håller han sig vid än idag. Inte är varje dag så lätt och rolig som andra, men Gabriel var evigt tacksam för sitt nya liv. Han skulle aldrig ha klarat igenom hela livet så som han hade det innan. Prata gärna med mig om du behöver stöd, hjälp, vänskap och trygghet. Jag kan finnas här för dig. Som du ser så har jag inte heller haft det så lätt. PS. Läs mer om mitt tragiska liv på http://storyofgabriel.webs.com! Ändrat: 2008-05-20 08:25:31

gabriel duw vet fan intew ens hur dew ew när dew ew jobbit...

Nix, men du får väl bara stå ut med det som händer, najs att du gör reklam för ditt "tragiska liv" genom att länka till en blogg, kanske du tjänar lite pengar på all uppmärksamhet, vem vet^^. Men som sagt, tiden har en konstig förmåga att förändra på saker, vänta på bättre dagar :) Ändrat: 2008-05-20 10:14:47

tack allihopa,tack för era råd .. Det blir nog bra. Tack igen.

skönt att du mår bäätre! var så gord

sluta med fjortisstavning,det är så jävla irriterande