Vad ska jag göra om jag blir mobbad

...Tills dom tar för stora mumsbitar och helt enkelt åker på stryk själva. väldigt vanligt att dom gör det.

Sen finns det även personer som mobbar en tills denne får nog och gör något dumt som h*n får ångra. Många tycker det är kul att provocera, men det är kanske mer att retas och inte mobbning.

tjaa, som andra säger, inte våld, men prata med din mentor, han/hon kommer nog hjälpa mig, han/hon kommer nog också kanske prata med rektorn, though i don't have any experience... Jag har en brorsa på 21, brorsas kompis på typ 21, brorsas andra kompis på 21, min kompis som går i nian nu eller 1:an, och lite till, men inte våld! Jag brukade slå tillbaka, men fick bara skäll... Ifall de slåt mkt seriöst och så, du får massvis med blåmärken och så, polisanmäla det. Och (antagligen ett gäng, vet inte) det e lite fegt av ett gäng av killar att gå på en tjej. Men prata med din rektor innan polisanmälan. Vet inte riktigt, men kanske fixa möta med dig, rektorn, dina föräldrar, och mobbarnas föräldrar, kanske ni kan fixa så att de får byta skola, men ifall de mobbar dig ännu, t.e.x på fritid, be dina föräldrar polisanmäla dem. Hoppas att du får ordning på det här, hatar mobbning, blev lite mobbad i 5:an... Men iaf, hoppas det löser sig.

Ja jag suckar till dej me.. Läser du vad du själv skrivit innan du trycker på "posta inlägget"? "Ja, jag skulle defenitivt sluta upp med att gå med ett hagelgevär i skolan .. OM mobbarna fick fortsätta enligt ditt exempel." What???? "Nu vet jag ju inte om du fick uppleva det men det skulle du förmodligen förtjänat. Det finns inget som en mobbare är rädd för som för en totalförnedring =)" Hur vet du det, du vet väll bara om den mobbades synvinkel?? eftersom jag kunde ju omöjligt veta hur det knns för en mobbad.. Och gymnasiebiten var ju ett skämt. haha ja du.. Du kan få tycka att våld är en bra lösning. Det respekterar det då. Dock så skulle inte jag vilja ha en sån person i mitt kvarter där mina barn skall växa upp! Jag kan berätta att jag gick igenom en lång period där jag fick lyssna på och förstå den person som jag mobbat, när jag först förstod det så mådde jag skit, och det kommer aldrig släppa. Det sköna är att han är en av mina bästa vänner idag. Vi gjorde ett stort arbete om mobbing tillsammans. Jag kanske skall dra in honom i den här diskussionen. Men jag kan lova, han har ångrat varje gång han har tagit till nävarna. skall citera honom "Det är en mognadssak, du kan inte kontrollera dej när du är ung, man bär på för mycket hat emot den som mobbar. När jag blev lite äldre lärde man sej att hantera det på bättre sätt" Så men vi kan stoppa här grabben för du kommer ändå vilja slå folk på käften.

En person har försökt provocera mig i runt.. två år nu den senaste tiden, innan så var det gammal groll från när vi var små. jag skulle ner och käka i matsalen, och jäveln låste dörren så att jag inte kunna komma in (Ja, man kan låsa den dörren.. innefrån) så jag blev utelåst. Två tjejer gick dock förbi tio sekunder senare och låste upp, personen såg detta och sprang sedan in bland folk i uppehållsrummet. jag fann honom inte. Jag gick ner och åt, gick sedan upp igen för att fortsätta min jakt på honom. Jag fann honom. och ja jag ställde mig uppe på en Trekantig bänk för att skära av en yta som kan inte skulle pasera. dock så gjorde han detta och sprang iväg. in i uppehållsrummet och låste in sig där. jag sparkade på dörren och skrek sedan så det ekade i korridorerna. Mina tidningar som jag hade slängt för att enklare kunna få tag på honom gick jag tillbaka och pillrade ihop (Jag hade slängt in dom i "skåpen") och skulle dra därifrån. Lärarna hade samlats och Dom inne på uppehållsrummet kom ut med personen bakom sig. när jag såg honom sprang jag emot, tacklade lärarna, och pungade in honom rakt i skåpen. sedan särade lärarna på mig och han. Detta har faktiskt funkat bra. för både han och hans bror är likadana, och dom är mobbare. Personen i fråga vet nu sin Position och är rädd för mig följaktigen. jag ska inte göra honom något illa, jag gjorde honom snarare inget illa heller. utan jag markerade på ett bra vis. och tack vare denna "tacklingen" så har jag nu sluppit han som irritationsmoment =)

Jag gjorde ett erkännt fel mellan alla mina fina utsmyckningar "mot dessa mobbare genom en smäll. för vet du varför? Jo för Mobbare tar oftast enkla byten - sådana byten där man kan få maximalt ut utav det mot minimal skada. därför går man sällan på folk som är enkla mål." Det ska vara: Därfår går man sällan på folk som INTE är enkla mål. Jag förhastade mig lite, ursäkta. Jo, för enligt ditt exempel ska man ju följaktigen inte stå på sig, du får inte försvara dig, utan du ska sitta och ta skit, du säger att Kuratorer och Rektorn hjälper. men ja, Om den FYSISKA mobbningen slutar så tar den PSYKISKA mobbningen in. Och jag ska citera ut ett inlägg jag skrev tidigare "Och att tillägga för dom som inte fattar så kan man väldigt enkelt kunna göra saker som inte lärare ser, lärare är faktiskt urusla på att läsa av sådant. om dom går förbi kan dom ge en knuff, skylla på att det vore en "olycka" Dom kan kasta sudd medans dom går förbi och börja skratta. Dom kan göra diskreta saker som att peta med en penna varje gång man går förbi, eller att dom stirrar på en och småfnissar. Sådana hära saker bränner femfemfemjävligt värre hos mobbade personer än slag och sparkar. Fysiska saker läker, Psykiska saker läker sakta, om ens över huvudtaget. Många mobbade tar det som ett gott tecken om dom ger sig på en fysiskt, säger inte det det mesta?" Den Psykiska mobbningen leder ofta till att folk som har hinder i föreväg får dom förvärrade. eller att vissa får det efter många år. Och ja det var det som hände på Culumbine High (stavning?) och som förmodligen skedde i finland. För det jag motsätter mig emot i ditt resonemang är att man ska inte ta till nävarna, för att få den som mobbar en att vara tyst. om du även vill läsa mitt inlägg till jucce så kan du få en liten inblick i hur jag hanterar det. jag slår inte in ansiktet på någon, jag sparkar inte på någon som ligger ned, jag skulle inte kunna ha något sådant på samvetet, att ha skadat en person så grovt. Jag har varit mobbare och mobbad. det framgick inte. jag mobbade dock inte för att jag tyckte det var jätteskoj, utan för att färre skulle på så vis mobba mig, och att jag skulle öka upp i en viss "rank" vilket ledde till att jag självfallet blev säkrare. Inte för det, men mobbare går runt med en sköld som inte får brytas, förnedras man, eller att någon tar ens maktposition (altså att man gett sig på någon som den inte kan hantera, och får stryk) skämms man, alla personer som man tidigare mobbat och byggt upp ett respekt mot. har dom förlorat. Jag skulle inte vilja säga det, för man brukar ha mognat då, Gymnasiet är frivilligt och där finns det ingen yta för mobbare. för dom ryker. folk som mobbar är i regel många fall dom som skolkar okså (iaf vad jag sett) och dom tar sig inte vidare till Gymnasiet helt enkelt. Du verkar ha fått en skev bild utav mig ungedär som att jag är den som går runt och slår ner folk hela tiden. jag kan säga dig såhär på rak arm att det kan ta Över ett år innan jag säger till, framförallt för att jag ska kunna andvända det som orsak om lärarna skulle fråga ut mig. samt att jag inte byggt upp ilska mot personen än. I fallet jag skrev till Jucce så tog det mig inte mindre än 8 år (!!!!!!!) att ge igen på denna personen för allt han åsamkat mig.. oj oj oj vad godbitar det finns där minsann sedan innan. Vissa kommer till insikt med det. vissa inte. det var bra och starkt utav en sådan person som var du i detta fallet att verkligen kunna erkänna och säga förlåt för allt man åsamkat en person som man i alla stunder inte fattade varför man började göra eller hur illa personerna egentligen tog upp. Frågeställningen borde vara mer som sådan att Försvara sig eller låta folk driva runt med en, vill man vara så "mogen" att man låter sig gå runt och ta skit är väl ens ensak om man faktiskt vill vara såpass svag att man inte bryr sig om när folk stegvis försöker sänka ner ens självförtroende och öppna vägar för att fler ska hoppa in i leken, och mobba en. Mobbingen bland äldre avtar och dom som håller på och mobbas och dom runt och inser att dom faktiskt är patetiska, eller har varit det. det är snarare trackaserier man utsätts för där skulle jag tro. Jag vill att folk ska sluta. inte ge folk stryk för skojs skull. vill folk inte ge sig och faktiskt se sin övermann, ja då är det ett tecken på att dom är idioter. och då kan man se det från en annan sida att man ska pränta in detta i skallen på dom. Det blev verkligen en vägg utav text, hoppas att du orkar läsa den dock. för jag tror du faktiskt kan komma till lite insikt på hur folk i min ålder och lägre, känner sig förhållandevis till detta.

var med om liknande saker på högstadiet, blev utfrusen osv. Det slutade med att jag bytta klass och fick massa kompisar :D Prata med en kurator elr liknande och berätta för din föräldrar är bästa tipsen.

TILL SMING: Jag citerar inte för vi kommer ta upp hela jesper då så som vi håller på Tycker inte det är så stor ide att fortsätta, eller vad tycker du?? Jag upplever att du inte förstår eller läser mitt inlägg ordentligt (fortfarande) kanske de att jag antar att alla kan läsa mellan raderna, vet inte. Och jag tycker du skriver mest samma saker om å om igen, jag har fattat din åsikt de är lungt. Måste säga, det står i mitt första inlägg, Kurator, föräldrar osv. Det är dom man pratat med för å få stöd i den psykiska biten. Låter på dej som att dom inte hjälper till med det.?? Säger inte att dom löser nått men STÖDJER. Jag tycker inte jag har fått en skev bild av dej. Tror inte du slår ner vem som helst. Men jag tycker våld är fel vilket som, även i ditt fall och det är min åsikt bara. Komma till insikt haha låter på dej som jag föddes vuxen oj blev många gubbar där.. Jag har väll oxå varit i din ålder?? Runt där som jag upplevde min tid inom mobbing.. Kan tala om för dej oxå att jag är utbildad Fritidspedagog och jobbar har jobbat på fritidsgårdar, (jobbar med trafiksäkerhet nu). Skulle jag tycka det var okej att slå så som du säger skulle man aldrig fått bli Fritidspedagog kankse lite orelevant men tyckte det var lite knas att du skrev att jag skulle komma till insikt. It´s my work.

Till Lode: Nej det tycker inte jag heller, vi har väl fått ut det vi ville eller något.. Självklart att jag upprepar mig, du förstår ju inte min poäng själv. Stor skillnad egentligen.. "lite hjälp" "stöd" Men du tror tydligen att jag skulle i framtiden gå på räd inne i skolan? :P Well ja, inget fel i att vara det, men det är ju i dom kretsarna man kör mest med "Anti-våld" men ni tar inte i det minsta när det kommer till Psykiska (den riktigt farliga formen utav mobbing) så görs det inget. Nej det tror jag inte heller, likaså att många lärare anser säkerligen att det är det enda rätta men säger inget för att man inte får "Tuta i barnen" för mycket. Ja, jag tycker faktiskt dessvärre att du borde komma till insikt. att man inte ska kunna gå runt säker i skolan, och inte få lov att säga till personer på det enda vis dom lyssnar på. inte att slå ner men att skrämma upp dom. på så vis sker inget mer. Tror du verkligen själv att samtal löser allt? jag trodde det faktiskt också en gång i tiden. för det var vad jag hade blivit tillsagd utav fröken att tro, men jag insåg ju redan i mellanstadiet att när dom fortsatte (trots samtal) så fungerade det inte. och för speciellt pojkar fungerar det inte. (ja ursäkta om jag upprepar mig men du svarar bara på halva inlägget så jag måste dessvärre säga det igen) för pojkar fungerar det att veta vem som är fysiskt starkare. en person som är fysiskt starkare ger man sig inte på. det är även oftast därför manliga gestalter inger mer respekt. för pojkar funkar på det viset. att dom vet att dom själva är underlägsna. Fast nu skulle vi ju sluta.. men ja, kännde mig tvungen att skriva detta :P

Det här är inget att lägga ner , det här är kul och diskutera, dessutom, så ska du ge mobbaren en kuling, inte för att golva honom, bara för markering, när han sedan vet att du har visat var du står och att du inte längre tänker ta någon skit, så kommer han att backa tillbaka, (förhoppningsvis) och då slipper du mobbaren, därmed läker oftast din psykiska problem ochså bort. det är oftast "den bästa vägen" ur den mobbades synvinkel. Från mobbarens sida har jag ingen aning då jag inte mobbar, men då varit grovt mobbad själv. Dem var 7 personer för att vara exakt. så på dagen då när vi hade första rasten en dag, så dök dem upp då. Så gick dem andra 6 iväg (okänd anledning) så stod "ledaren" kvar. face 2 face. han tittade på mig och tänkte i stort sett banka skiten ur mig. men jag hade snarare väntat på denna situationen. alltså face 2 face mot honom. jag var väl bered på att få mej en o en annan knytnäve på mig. men jag sa typ; jag tar inte denna skiten mer låt mig va. ska vi slåss om saken? sa han bara. jag gav honom en rak höger och bröt näsbenet på honom. sen dess har dem inte gjort något mera. visst, det blev ett samtal med föräldrarna och rektorn, men det kändes fan skönt att få ge tillbaka på den jäveln, avreagera mig på aset som förstört halva min grundskoletid. man får gå o vänta ett tag på att tillfället skall komma, men det är fan värt det.

Okej, jag vet inte vad ni tänker med pojkar... Men VÅLD är aldrig någonsin en lösning. Det får man tillbaka senare, även om de lägger ner för stunden. Markerar gör man genom att antingen stå där och bara kolla på dem, inte ändra ett enda ansiktsuttryck. Det går inte att skratta, gråta, skrika eller fly fältet. Allt det hör till deras njutning. Tro mig, jag har varit mobbad i 8 år och fått skit varenda jävla dag. Det var inte en vidare rolig tid men att gråta gjorde det aldrig bättre. Har även mobbat men det behöver vi inte gå in på, jag vet hur dem fungerar i alla fall. När jag var mindre hade jag som tur var en far som var lite överengagerad i att inte en jävel skulle röra mig, så ingen vågade heller. :) Visst, självklart kan man sparka till dem eller något om de kommer med våld, vilket detta kanske handlade om. Men man ska aldrig försöka sstarta ett knytnävsslagsmål och försöka golva motparten. Verbalt går endast att lösa verbalt. Man ska inte skrika, inte skälla. Vara helt lugn i rösten och visa hur lite man bryr sig. Inga påhopp, ingenting. Bara låtsas som att det snöar och man pratar med en totalt inkompetent människa. Mobbning kommer alltid att förekomma under låg och mellanstadiet, för då är folk fortfarande ytliga nog att kunna kalla någon för ful, dumjävel eller pluggis... Whatever, och folk är vaga nog för att ta åt sig. True story, tyvärr. Däremot går saker att förebygga, om man skulle klara av att ta det mycket bättre, om lärarna skulle engagera sig osv så skulle man kunna slippa snacket helt på högstadiet. Då tycker jag att de flesta pubertetsungar borde ha mognat till sig. Tyvärr är det inte alltid så, men det är en färre mängd som är kapabla till att göra någonting.

Om det är några klena och kaxiga jävlar som håller på och mobbar kan nog ändå våld i måttlig mängd vara rätt lösning på problemet. Funkade för mig även om våldet var allt annat än måttligt, men för att som vissa var inne på visa vem som bestämmer. Annars är ju alltid som jag kanske tidigare skrivit snuten ett bra alternativ mot fysisk misshandel. Efter det är nog mobbarens självförtroende inte något att hurra för...

säg till en 8:a eller någon som du känner att spöa dom Ändrat: 2008-12-06 12:27:05

Du SMING!! Jag förstår absolut din poäng men du frågar mej sändigt om saker som jag svarat på flera inlägg tillbaka!! Du behöver vara tydligare vilken bit du svarar på oxå. Som meningen där du börjar "Well ja" menar du att jag är pedagog där så märker jag att du inte vet vad en sån jobbar med. jag håller på mest med den psykiska biten så det kan du inte säga någe annat! KOmma till insikt att använda våld?? Aldrig!! Men verkar som du har kommit lite till insikt, först skulle man bara slå ner dom jävlarna nu skall man skrämma dom. Låter bättre.. Har inte sagt att samtal löser allt, du läser vad du läser du. Folk är olika "starka" Personer som har ett bra psyke och har en viss mognad klarar av mobbing utan våld eller annat. Det kan man ha även om man är den som är ensam i skolan osv. Tyvärr är inte alla lika starka och tar den enkla vägen "nävarna". Så kommer det alltid vara. Vissa blir inte "starka" förens senare i livet. Och vissa blir det inte alls. Hade förmodligen hållt med dej när jag var lika gammal SMING. Men det kommer det kommer! (hoppas jag)

Alltså, är du bra på att snacka? Helst smart snack som de inte förstår? Så tar jag itu med mina problem, fuck everythingstrategin funkar när de sen står där och undrar vad fan du just sa, säg då: "Men det är väl ni för efterblivna för att fatta".

Bra lösning om man är bra på att snacka som du sa! Vet inte om om jag höll med om att det sista var så bra bara