Gå vidare.

Hej alla ni i Jesper. Jag behöver råd hur man kan gå vidare. Det är så att jag hade en kompis som jag hade när jag var ett litet barn. Han var tre år yngre än mig och jag hade känt honom i hela mitt liv... eller hela hans liv. Han var halv svensk och halv spansk. Pappan är svensk och mamman är från Spanien. När han var i Spanien hände det något fruktansvärt och något som har förändrat mig. Något som förändrade hans föräldrars liv. Ni vet väl vad det som hände... om ni bara läser det noga det vad jag har skrivit förstår ni. Detta här hände för tre månader sedan. Jag behövde komma bort från verkligheten så jag åkte till Chile som ligger i SydAmerika och jag träffade släktingarna. Den månaden jag var där i Chile var jag så lycklig med släktingarna. Jag var mig själv i varje tillfälle och nu när jag är här i Svierige inser jag att livet är tråkigt här i Sverige. Min enda riktiga vän som jag hade här i Sverige har slutat existera för att en rattfyllerist körde på honom. Nu när han är borta dog en del av mitt hjärta och jag vill fylla upp den med liv för att det som inte dödar en härdar en och jag vill bli starkare... men det känns bara som om jag blir svagare. Hur kan man gå vidare efter en sån händelse? Varje gång jag tänker på honom håller jag på att få tårar i ögonen och varje gån jag tänker på Chile vill jag bara flytta ditt för att jag snackar inte särskilt med familjen längre. I Chile snackade jag med mor hela tiden men nu snackar vi inte så mycket här. Jag vill heller inte snacka så mycket med min far. Hur kan man gå vidare efter en sån groteskt tragedi? Det enda jag tänker på just nu är att han behövde inte dö... han hade hela livet framför sig och han var den bästa i klassen... han hade nästan MVG i allt. Han hade drömmar och nu när en grotesk och vidrig rattfyllerist körde på honom dog han och hans själ dog och en del av mig dog med honom. Jag vill bara gå vidare... men hur ska jag göra när jag har det så tråkigt här i Sverige och när jag vill leva i Chile? Jag vill också få råd av er moderater för att ni är dem som ger dem bästa råden... speciellt "exit". I alla fall så är jag deprimerad och om ni kan se det goda inom individen kan ni väl hjälpa den? Inte bara mig... det finns andra som är deprimerade här i Jesper.nu och alla vi individer är små liv och små miraklar (om man jämför med Universum) som kan förändra jorden på ett bra sätt. Det var det min kompis ville... han ville förändra världen genom att göra den till en bättre plats för dem framtida och futuristiska generationerna. Om jag ska beskriva honom med ett ord blir det: Jovial för att det är det korrekta ordet för honom. Det finns en talesätt som lyder: Pengar kan inte köpa glädje för att det underlättar ekonomin bara. Jag har skrivit en citat och den lyder: Utan förståelse och kommunikation kommer vi aldrig att ha en väleducerad, civiliserad och en rättvis samhälle. Det enda jag frågar er just nu är om ni kan ge mig råd för att jag vill gå vidare med livet. Tack och farväl.