Cancer, Min historia

Tjenare alla grabbar och tjejer som läser detta. Förra året den 8 Augusti blev jag diagnoserad med cancer efter att jag i 3 veckors tid känt att min högra testikel hade fått en utväxt som jag först trodde var en fett knöl men eftersom det växte så fort som det gjorde så uteslöt jag det illa kvikt. Det börjar lite hastigt med orkar ni läsa så gör det. Detta är min historia. Jag bor med min sambo och vi hade det ganska bra tills förra sommaren. allt vändes uppochned.. Jag sade till min sambo att något kändes fel och jag var riktigt orolig. Jag kunde inte sova och hon sade till mig att jag inte skulle oroa mig, att det bara var trassel med trådarna. Men jag blev inte mindre orolig för det. Jag fortsatte att känna och det växte och jag sa till Sambo igen hon trodde fortfarande inte på att det var något. Först när jag sa till henne att det växer och börjat göra ont samtidigt som jag känner efter. Nu blev även hon orolig och jag bokade tid hos vårdcentralen. Jag fick en tid ca 2 veckor efter samtalet. Och de veckorna var en mardröm, jag var rädd eftersom att man inser inte hur något sådant kan hända just dig. Hur kan det hända mig? jag som lever sunt och har ett ganska bra liv. Inget konsumerande av Läsk, godis, Halv fabrikat eller sådant. Jag gör min egna mat och ganska duktig på det. Man undrar vad som kommer hända, hur kommer det påverka min framtid ? Kommer jag kunna skaffa barn? Tusen frågor går igenom huvudet och man bara undrar.. undrar och undrar. Jag sov dåligt och började blöda näsblod väldigt ofta på grund av sömnbristen, jag var stressad och kollapsade tillslut, svimmade och blödde ur näsan av stressen. 2 veckor gick, och nu skulle jag äntligen få svaren jag har varit så oroad över. Vi åkte in till vårdcentralen och jag fick träffa en äldre man och det var lite genant att visa min Penis och pung för en annan man, det var inga problem men man undrar ju eftersom beröringen i det området av annan person brukar vara sexuellt så man var ju lite nervös över hur man skulle reagera. Men som sagt, jag talade med honom och han frågade saker som till exempel: Hur länge har du känt denna utväxt? Gör det ont? Hur känns det? Gör det ont att få orgasm? Tar du någon typ av Medicin? Alla dessa frågor svarade jag på och vad ska jag säga? Ca 4 veckor? Det är ömt och gör lite ont vid utväxten. Nej då, inga problem så sätt med orgasm, Kanske är lite ömt en stund efteråt men inget annars. Nej ingen medicin. Och så sa han "ta av dig byxorna och kalsongerna så tar vi en titt och ser ifall jag kan känna något som kan vara fel. Visst sagt och gjort, jag drog av mig mina mjukis byxor och la mig på sängen som läkarna har. Och han började känna och sa att jag känner inget. <span style="line-height: 1.4;">Frågade mig gör detta ont? Ja klart som fan du klämmer ju på mina kulor!</span> Han kände att det var en liten utväxt på den högra testikeln. Men han kunde inte veta vad det var, inte då.. Jag fick en remiss till ultraljud på Sjukhuset i Skövde. Det tog ett tag och min oro var skyhög och jag var rädd jag visste inte vad det var, inga av mina frågor hade blivit besvarade. Jag grät ofta och tyckte det var jobbigt den växte det hjälpte inte att jag inte kunde sova heller på grund av min oro. Dagen kom och jag och min sambo blev skjutsade in till Skövde av Svärfar. Och in på Akuten där jag fick sitta ca 2 timmar innan jag fick komma in till en ganska söt sjuksköterska och talade om för mig att ta av mig. Inga problem sa jag och drog av mig mina jeans och jag fick lägga mig på britsen bredvid ultraljuds maskinen. Jag tittade inte på henne det skulle bara bli genant för både mig och henne. Hon sa till mig att läkaren kommer strax och utför ultraljudet. Efter 5 minuter så kommer det in en annan ung tjej som precis hade blivit färdig med sin utbildning och nu blev det jobbigt för mig då även hon var ganska söt. Men jag kontrollerade mig själv och tänkte på en satans svår matematisk fråga ansåg jag. jag slappnade av och lät henne göra sitt jobb så jag kunde få mitt svar, slippa min oro och rädsla för framtiden. Hon hade på Gelen som skulle underlätta ultraljuds manicken. Kan inte namnet på den så den kallas nu Manicken. Så som sagt hon sade att nu kollar jag på din högra testikel och hon började glida runt med den dära manicken och gjorde lite grejer på ultraljuds maskinen som visade hur det såg ut. Muttrade och sade att hon behövde analysera bilderna hon tagit och jag fick någon våt handuk att torka bort gelen som fanns kvar. Drog på mig mina kläder och satte mig i en stol bredvid min sambo och vi konverserade lite om hur det skulle gå och så. Läkaren kom efter en stund tillbaka in i salen och ger mig en lapp. En lapp strålande röd, det står AKUTEN och en tid, Prioritering 1. Jag fryser till, min sambo tittar på mig med ögon. Ögon som blev fyllda med tårar hon gråter och jag bara stirrar på lappen. Lappen som gav mig mer eller mindre det svaret som jag väntat på. Jag säger till Sambo "lugn det kanske inte är något fel, Kanske bara något trassel som du säger". Jag går med min röda lapp till receptionen i akuta väntrummet. Jag får komma in nästan direkt. In till en liten sal med en läkare och sjuksköterska som ber om ID och frågar mig ifall jag har varit utomlands nyss eller har någon medikation. Svaret var nej på båda. jag fick sitta i en stol där de tog blod för att kolla min blodtyp. Jag blev sedan skickad in till ett rum. Ett vitt rum med de vanliga sakerna som en doktor behöver för rutin undersökning. Inget konstigt. Lappen fick jag lämna i rummet innan. Sambo satte sig i en mjuk stol och jag lade mig på den hårda britsen intill henne. Jag kysser henne och intalar henne att det ordnar sig, Det är inget bara trassel med trådarna. Och vi väntade en timme på att två Läkare, En kirurg och en annan läkare vet inte vad han var för något. Nu kom beskedet och han talade om för mig att jag har Cancer, två tumörer på högra testikeln. Min Sambo bröt ihop. Jag satt tyst och tusen tankar flög genom mitt huvud. Det var som tiden stod stilla allt verkade så overkligt. Händer detta verkligen mig? Jag frågade med ostadig röst. "Vad händer nu?" Vi lägger in dig och imorgon blir du opererad. "okej. uh vad innebär operationen?" Vi kommer att operera bort din testikel och operationen kommer ta ca 5 timmar. "Okej, vad gör jag nu?" Du kommer bli inskriven och du blir tilldelat ett rum på onkologens avdelning. "Finns det risker?" Det kommer gå bra, det är inget komplicerat ingrepp. Jag får ett rum och jag blir bra behandlad av alla, Eftersom det blivit så sent får jag ingen middag, Jag får inte heller äta på 12 timmar så jag drack lite Té och det var allt jag fick. Min sambo grät och var hysteriskt ledsen, Var rädd och vi undrade hur det skulle gå. Jag var helt tom. Mådde lite illa och var nog lite rädd. Det är ganska suddigt de timmarna. Men jag var lättad jag hade fått mitt svar. jag visste vad det var! Min sambo och jag fick lite sömn och klockan 11:00 den 9 augusti så rullade jag in på en operations säng in till en sal. Min sambo och jag kysste varandra och säger vi ses snart, Hon säger att vi syns på uppvaket senare. Och jag rullar in till operations salen och jag får lägga mig på operations bordet. Ljuset är starkt och jag får panik. Paniken biter sig fast i kroppen. Jag är rädd, Tänk om jag inte vaknar upp igen. Tänk om jag inte får se min Sambo igen?! personalen ser att jag är rädd. De säger till mig att det kommer gå bra. Allt kommer gå bra och de ger mig en injektion med något som gör att mina ögonlock blir tunga, jag får narkosgas i en syremask och jag kämpar för mitt liv att hålla mig vaken. Jag låter mig inte somna jag kämpar stenhårt. Förgäves. Det sista jag hör är hur de försöker lugna ner mig och mina ögon sluts. Jag hör fortfarande hur de pratar. Läkaren kommer in och de pratar det är suddigt.. Jag somnar... .. .. .. .. Jag vaknar.. Allt är suddigt och jag hör jämrande vid mina sidor.. Jag får panik. jag vet inte vart jag är.. Vart är jag? Vart är min sambo? Varför kan jag inte röra mina ben??! Varför gör det ont?! Jag ligger på uppvaket. Det ligger flera andra människor runt mig och jämrar sig, en man på andra sidan rummet är våldsam och precis som jag undrar vart fan jag är.. Även jag blir våldsam jag vänder och vrider mig, Försöker komma undan, Vill bara springa därifrån.. Smärtan. Plötsligt kommer smärtan och jag skriker ut i smärta då jag vrider höften och Operationssåret gör sig påmint, En Extrem smärta skjuter ut från såret och ut i benet, upp till magen.. jag vill bara komma undan.. Det kommer en massa personer och håller ner mig och jag får förklarat för mig att jag ligger på uppvaket och att min sambo inte får komma in på grund av infektions risker eller vad det var dom snacka om. Jag klagar på min smärta och jag får morfin. Det snurrar och jag känner mig som om jag druckit en för många starköl en Lördagskväll.. Smärtan glider bort och jag somnar. Kanske 45 minuter senare vaknar jag igen och ropar till mig närmaste personal. Frågar när jag får åka upp till avdelningen. Snart säger hon. 10 minuter senare rullar jag ut från uppvaket och jag får se min Sambo. Trötta och ledsna ögon. hon kommer fram och kysser mig länge och jag slappnar av. jag är trött och jag somnade nog till påvägen upp till avdelningen. Väl uppe på avdelningen så får jag mat. Jag får dricka och äta för första gången på ca 16 timmar. Klockan var nog runt 17:00 då. jag försöker sitta men det går inte. kunde inte röra mig alls. Det gjorde grymt ont vid varje rörelse. Att gå till Toaletten var en mardröm och det var bara 2 meter från sängen. Att pissa.. fy fan att pissa var hemskt. Jag förstår hur de med Prostata problem har det. Morgonen därpå så kommer kirurgen och en läkare in och förklarar att allt gått bra. Det var 2 tumörer på en högra testikeln som Ultraljudet visade. båda mellan 2mm till 3mm och de tyckte det var helt otroligt att jag hade känt dem så tidigt. Jag trodde inte mina öron! var de så små?? Jag var helt övertygad att de skulle vara upp till 1cm! Men så var det inte. Det hade gått bra och jag blev utskriven 2 dagar senare. Jag slapp Chemoterapi (Cell gifter) och valde att gå efterkontroller. Jag kommer antagligen skriva mer om detta, Men jag har nu skrivit det jag orkar och får se ifall det blir mer. Jag går på efterkontroller och har en ganska härlig nyhet och andra historier relaterade till detta att tala om för de som möjligtvis blir intresserade av att höra dem. Men ett tips till alla killar.. Känn ofta så att ni vet hur era testiklar känns så att ni vet ifall det ändrar sig, det är SUPER viktigt!! Var inte rädda att tala om för din bästa vän, sambo eller föräldrar det handlar om dig och ditt välmående. Det är inte nyttigt att gå runt och vara oroad och rädd för något så naturligt. Ha det bra!