Härom dan var jag ute och gick i förorten. Jag går på gatan helt ensam, trodde jag. Lite dolt gömd bakom en pickup ser jag en lustig figur. Den går ut från sitt gömställe och börjar närma sig mig snett ifrån höger.
Eftersom jag hade solglasögon på mig kunde jag lätt hålla huvudet rakt fram men ändå stirra på vindundret utan att den såg det.
Nu tycker även denna varelse att det vore en bra idé att skaka min hand, så med ett dregglande flin staplar den fram emot mig med handen utsträckt. Självklart ignorerar jag den och låter även bli att fälla någon kommentar om dess kläder. Observera att jag vanligtvis inte går runt och synar alla jag ser, men detta var för mycket.
I klädd foppatofflor, gröna och alldeles för korta hawaishorts och en blå t-shirt med något fult tryck på kommer alltså denna varelse bestämt emot mig.
Det fasansfulla händer, precis när jag nästan har gått förbi den och dess utsträckta hand ser jag i ögonvrån dess ägare/skötare/pappa. Jag tyckte väldigt synd om pappen som skulle stå där och se sin avkomma avfärdas pga av sina defekter. Så jag gjorde det varje vardagshjälte skulle ha gjort. Jag svalde min stolthet, vände mig mot mongoloiden, tog ett djupt andetag, tog hans salivdränkta hand och skakade den samtidigt som jag sade hej.
Vidare intelligent svar bör väl inte understrykas att jag fick. Hursomhelst satte händelsen ärr i både kropp och själ
Senast ändrat 2009-04-19 19:23:35 av thyo