Jag har också asperger syndrom och det känns riktigt jobbigt när inte kompisar förstår mig och när jag bara blir osams med min kompisar i min ålder!
Laddar forumet…
Laddar forumet…
41 inlägg · 8 465 visningar i originalets statistik · Gå till senaste inlägget
Logga in för att svara i tråden.
Alltså: Om det är en procents chans att du föder ett barn med aspergers syndrom så är det inte tre procents chans att ditt tredje barn har syndromet. Däremot så är det då (Om vi antar att du ska skaffa/få tre barn) att det då är tre procents chans att något av dina barn har syndromet. Anta att du skaffar hundra barn. Då BETYDER inte det att ett av dina barn har aspergers. Jagh kan hålla med om att Svenska folket får barn vid en "för hög" ålder, och att folk borde skaffa barn kanske i...25-årsåldern? Medelåldern för föräldrar som föder sitt första barn blir högre och högre i Sverige.Min kompis är 16 och hans pappa är 71, hans mamma e typ 60 - 65Det låter ju inte klokt. Säg att pappan är 70 och mamman 60 Då fick de barn när de var över 50 år, det är ju inte klokt.Jag har själv en fru som är gravid nu och jag är snart 40...ska jag göra abort eller vad menar du? Vi önskar ju barn och har varit ihop i 20år, men inte lyckats pricka rätt. Nu kom det som en överraskning, och vi är väldigt glada + att jag känner mig inte som snart 40 i sinnet, så gamaldags kan man nog inte säga när jag rockar till Maiden och tar en bira med vänner.Mja jag har nog inte sagt att det är fel att ha asperger. Vissa är delade i en aspergergrupp medans andra inte är det. För vissa är det bra för vissa inte. Och framför allt, jag sitter inte som en professor och tittar ner i mina diagram och ser att bla bla är si och bla bla är så. Vid x ålder löper "risken" att få asperger barn och därefter går en grad som blir större och större. Däremot så skulle jag inte vilja vara "borta från världen" och leva celibart. Så vist ska det bli kul (eller det får man ju se hehe) för er oavsett Men det borde ju finnas statistik tycker jag bara för att göra alla föräldrar nervösa :) men fortsätt med att trycka ut sånt här, jag tror att 1% av alla barn (svenska eller hela världen) har asperger. BTW undra då om det löper större eller mindre "risk" att få syndromen efter som det blir fler barn i familjen. jag menar om det är första barnet på 1% så är det 2% på andra ooch 3% på tredje osv och när ett barn fått så blir det 1% igen. Men ändå, vet inte om den där 1% siffran någon som har mer aning om det?
Mina föräldrar är mellan 43-45. Är själv 16 år och har A.S. Hur påverkar det mig negativt? Stress: Här tänker jag mycket på skolan, skolan, betygen och proven etc skapar stress vilket gör att jag stammar och blir trött ofta och får ibland gå hem tidigar än vanligt. Ska dock börja gymnasiet till hösten och gå i en klass som är mer anpassad till mig. Detta är mitt största problem. Märker att det inte är rätt tråd att gå in djupt på ämnet så jag säger kort: Överskott på energi: Gjorde mig aggressiv när jag var yngre, nu blir jag bara speedad och har svårt att somna på nätterna ibland. Pratar ibland för mycket/om saker som andra tycker är ointressant. Fixering: Jag har vissa intressen som jag brinner för som tyvärr blir en fixering. Socialt umgänge. Finns säkert en och annan fördel också som att jag är duktig på vissa saker.låter som mig.
Senast ändrat 2009-08-08 22:16:18 av zedzed1
brukar Asperger ge tvångstankar eller så?Jag har OCD - tvångstankar.
Det är inte riktigt så jag menar. Nu låter du som om du försöker föra mig bakom ljuster eller något och tycker att jag är dum. Se det som kortspel och du väntar på att ett specifikt kort ska dyka upp och för varje gång så blir ju risken (eller i detta fall chansen) att du får rätt kort större för varje kort som kommer upp. Om du har tio olika kort i en hög och du lägger upp 3 kort så ökar ju chansen för varje kort som kommer upp. Första kortet ger 10% efter 1/10 = 0,1 Andra blir 11% efter 1/9 = 0,11~1111111... Tredje blir helt plötsligt 37,5 % efter 1/8= 0,375 Att ett kort av detta är vad du vill ha är däremot 33% efter 3/10 = 0,33~333... Så det är skillnad på vad jag menar, att ett av dessa är det rätta kortet ( barn med asperger) eller att nästa barn har det ökar kanske allt eftersom. Och om ett av barnen får asperger blir det som att börja på en ny lek. Tycker att en kortlek med 10 olika kort är en enkel jämförelse men som inte alls är likadan, men alltså en visning på hur jag tänker och menar. Nu är den missuppfattningen ett minne blått.(1/8=.125) Man kan inte räkna så med sannolikhet. Risken att barnet får asperger syndrom ökar inte för varje barn, men risken att ett av barnen har det ökar ju. Som att spela på lotto, bara för att du spelar hela livet ökar chansen att vinna i slutet inte, men chansen att du någon gång har vunnit är ju stor. Du räknar ut risken mha. 1-((99/100)^x). X=antalet barn.
Senast ändrat 2009-08-09 00:06:53 av Leston
Mina föräldrar är mellan 43-45. Är själv 16 år och har A.S. Hur påverkar det mig negativt? Stress: Här tänker jag mycket på skolan, skolan, betygen och proven etc skapar stress vilket gör att jag stammar och blir trött ofta och får ibland gå hem tidigar än vanligt. Ska dock börja gymnasiet till hösten och gå i en klass som är mer anpassad till mig. Detta är mitt största problem. Märker att det inte är rätt tråd att gå in djupt på ämnet så jag säger kort: Överskott på energi: Gjorde mig aggressiv när jag var yngre, nu blir jag bara speedad och har svårt att somna på nätterna ibland. Pratar ibland för mycket/om saker som andra tycker är ointressant. Fixering: Jag har vissa intressen som jag brinner för som tyvärr blir en fixering. Socialt umgänge. Finns säkert en och annan fördel också som att jag är duktig på vissa saker.helt ärligt låter du som en vanlig tonåring
Senast ändrat 2009-09-26 23:03:14
Jag har denna syndrom. Den gör mig lite konstigare en andra. Kan vara svårt för mig att förstå att jag gjort nått konstigt om ingen visar det. En förklaring kan bli väldigt lång. Det var inte det jag tänkte säga. jag undrar hur gamla ni är och hur gamla era föräldrar är. Jag är 17 år pappa 52 mamma 61. Pappa är enligt mig lite äldre än vad jag tycker är normlat och mamma är på tok för gamal. Tycker att efter 30 år går gränsen. Varför det? Jo för att när man växer upp så vill man inte ha äldsta föräldrarna, hellre unga som e lite dumma men inte gamelaktiga. fast egentligen inte så. Det jag tror är att om man har gamla föräldrar ökar risken för att barnet ändras till något onormalt Förut fick man barn innan man var 20 år och nu är man 8om jag inte ljuger) vanligt att man får barn i 25-30 års åldern. Man har kommit ut och börjat jobba, klar med studierna så vet man att man är mogen att gå ut. Skaffar barn och håller det man kör på. Vet att barnet inte kommer vara i vägen. Folk som är i 30 års åldern utan barn börjar man undra varför inte. De som är över 30 och närmare 40 tycker man är konstiga som börjar snacka om barn. Saken är den att mammor bli mer attraherad i den åldern. har ni asperger syndrom och hur gamla är era föräldrar? Kommer detta visa sig att de barn med asperger syndrom som är under 20 år med föräldrar över 50 år (beror iofs kanske hur gammal barnet är. En 10 årig lär ju inte ha gamla föräldrar). Skriver de som är i övre tonåren. Barn mellan 15-19 år och har föräldrar som är en bit över 50 år, de barnen, har de asperger och har majoritet jämfört med andra barn är det ett tecken på att barn blir på ett sätt annorlunda än "vanliga" bar. Människorna kommer alltså inte bara bli äldre på ytan utan också äldre inne. Kanske därför folk med asperger kan vara smartare än andra, då vuxna är smartare än barn. Ett vuxet barn. Och jag gjorde ett anonymt konto för jag vill skriva anonyma saker. Ett förslag är att man ska kunna kryssa i en ruta för anonymitet när man postar (dock ska admins se vem som postar). EDIT: jag är alltså 17 och inte 12Lol , jag är 13 min mamma är 48 är det för gammalt? :o :O Nej , det tycker inte jag , växer man upp med lite äldre föräldrar så får man oxå lära sig att klara sig på egen hand , det har sina fördelar/nackdelar. dina rgument suger! <(srry)