Jag har självmordstankar

101 inlägg · 7 552 visningar i originalets statistik · Gå till senaste inlägget

2009-11-19 10:02:24#21

Trist att din högstadietid förstörs pga dödsfall, alkohol och mobbare... du kan anmäla mobbarna eller skolan för att de inte agerar, bara du vågar komma till tals så kan du göra riktigt mycket, inte minst för dig själv utan för andra som blir mobbade. minns när jag gick på högstadiet så var det två stycken som kanske inte blev råmobbade men folk kunde vara taskiga mot dem och dem var utstötta, fast jag tyckte dem var råtuffa för dem brydde sig verkligen inte när folk var taskiga mot dem, sjävklart var det ingenting jag visade att jag tyckte, man ville ju själv inte bli mobbad, idiotiskt, fast jag satte hos dem en gång och fick vara med och spela kort. det var en tjej och en kille, killen var tjock hade krulligt hår och glasögon och tjejen hade hockeyfrilla, glasögon och lesbiska föräldrar, två riktiga prickskyttar för mobbare. fast dem var tuffa och brydde sig inte, fattar inte hur dem pallade. men ta inte självmord när du kan göra så mycket. för det tredje så är det riktigt jobbigt att ta självmord, hehe, skitjobbigt, speciellt om man misslyckas. men gör någonting åt det. fan polisanmäl skiten eller nåt. gör något! du har stor makt som utsatt bara du handlar rätt, och om det verkligen är sant det du skriver så är det alvarligt

2009-11-19 10:07:52#22

Citat av TSN93
BTW självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt problem....

Självmord är en permanent lösning på ett tillfälligt och kommande problem.

2009-11-19 11:44:40#23

Nu ska jag berätta nåt som bara Notok, Madde och Richard vet om här på jesper. Jag har ett fysiskt funktionshinder sedan födseln. Det innebär att jag dels har svårt att gå, kan gå korta sträckor annars sitter jag i rullstol. Den mest typiska fördomen som jag varit med om är att bara för man sitter i rullstol så är man också förståndshandikappad. Ett exempel när jag var mindre och vi åkte till affären och skulle handla så kom det nästan alltid fram nån unge och fråga min mamma: "Vad heter " Som att det stod skrivet i min panna: "Jag är förståndshandikappad, jag kan inte prata". Och många ggr har det viskas bakom ryggen på mig. Och en gång blev det en gång för mycket, jag vände mig om och tryckte in honom mot väggen med min fotplatta mot hans smalben och fråga: "Sa du nåt om mig så kan du säga det direkt till mig istället" Min bästa kompis stod bredvid mig och bara skratta, halva skolan stod i en ring runt oss och bara gapa. Sen dess har ingen mobbat mig. Jag säger absolut INTE att du ska ta till våld! Men försök att vara stark så löser det sig Om du tycker om sport lr någon aktivitet börja på det. Själv står jag i mål i innebandy, styrketränar och har en 4hjuling. Kom ihåg Gunde Svans ord: "Ingenting ä omöjligt" Var stark i dig själv så löser det sig, tror mig jag vet Det är dem som det är något "fel" på och inte dig! Det brukar vara så att det är de som mobbar som har det väldigt jobbigt själv, oftast drf de mobbar andra. Det löser sig, ett tips: Försök att inte bry dig när de håller på så tkr de inte det e kul längre. Nu har jag skrivkramp Men var stark i dig själv så löser det sig. Vet att det inte är lätt, men jag lovar dig att det löser sig!