Många människor tänker inte längre än "oj vad synd, hoppas någon hjälper honom/henne" sedan bryr de sig inte mera.
Många tänker också "ingen går fram och hjälper honom, varför ska då jag göra det?" och situationen blir en aning pinsam, då alla vet att alla vet att han/hon är i nöd och behöver hjälp, och alla "väntar" på att någon ska rycka in, och hjälpa till. Det har i princip blivit en av våra sociala/etiska normer nu för tiden...
Om ingen annan sticker ut, så är det självklart, tyvärr, att alla går med strömmen. Såg ett experiment på tv, där de lurade en person. Han satt vid ett bord med folk, och plötsligt började rummet rökfyllas. Alla vid bordet utom denne som blev lurad, visste om detta. Så alla vid bordet låtsades som om ingenting hände, medan den utvalde personen trodde att en brand ägde rum. Han sade detta högt men eftersom att ingen brydde sig, så följde han strömmen, och satt kvar medan rummet fylldes mer och mer med rök, för han ville inte sticka ut så att säga
Riktigt kul att få reda på hur vi fungerar i sådana situationer....