Jag vet att det låter som taget rakt ur en film, men är det verkligen någon som känner eller har kännt som jag? jag börjar tro jag är sjuk. jag mår dåligt och känner mig ensam, tillochmed när jag är med vänner. jag har stora humörsvängningar, självmordstankar varje dag fast jag aldrig skulle klara av självmord, har också på senare tid fantiserat fram mitt inre jag som jag kan prata med. jag hör verkligen en röst i huvudet som ger svar på många saker jag aldrig skulle tänkt på själv. ibland bra ibland dåliga saker.
jag är väldigt kännslig för motgångar med och blir lätt ledsen/deprimerad. jag får ångest och hela bröstet känns tomt när alla verkar ignorera mig totalt, jag känner mig osynlig ibland.
jag lever i skuggan av min vän, det känns som om alla vill vara med honom och bara tar mig som ett jobbigt tillbehör. att dom bara måste dras med mig för att kunna få vara med min vän. dom säger alltid att han "är så fin" och "är så snäll" och "är så söt och gullig", men jag förstår inte varför? han är jätteblyg och pratar inte mycket med folk förutom närmsta vänner och ändå får han hur mycket uppmärksamhet som helst. jag har försökt mycket genom högstadiet, jag har alltid vart den snällaste jag kan vara och gett alla andra så mycket hjälp och uppmärksamhet jag kan. men det känns verkligen som alla bara utnyttjat det och typ tagit kakan och bara gått därifrån sen. det har alltid kännts så, att alla tänker saker om mig hur hårt jag än försöker
är det NÅGON som känner/kännde som jag? jag pallar inte svar såsom "prata med föräldrar". jag vill inte att mina föräldrar ska ha något med det att göra NÅGONSIN. jag kan inte säga varför. vad kan jag göra? snälla hjälp!
Laddar forumet…

men alla och jag menar ALLA (förutom 2 av mina kompisar) gick och letade efter en av mina kompisar(rasmus) som gick på toa , som alla andra trodde var ledsen så dom skulle göra honom glad ![blink [blink]](/legacy/smileys/blink.gif)
![glare [glare]](/legacy/smileys/glare.gif)