Så var man tillbaks till ruta 1. Sitter uppe varje natt och skriver, skriver av mina tankar. Nu hade man nyss lov, och då ville jag inte ens sova, var ute hela nätterna i princip, sov några få timmar, ville bara bort, gör allt som jag älskar för att glömma den jag älskar, för att glömma hur livet skitit sig för mig. Fast de här sakerna gör allting värre, kriminella saker... hamnat på helt fel sida, men det är inget nytt, ända sedan jag var en liten småtting har jag varit en person som gör förbjudna saker, älskar det.
För ett tag sedan skrev jag en tråd att det finns hopp för alla, men glöm det. Rätt kul att 4 månader känts som en otrolig lång period, men när man säger det låter det så lite, 4.. 4 månader? Ett år åtminstone, snälla... Snackar om tjejen nu, hon som var mitt ljus i mörkret.
Har mina älskade vänner fortfarande, mina vänner som känns som äkta bröder, alltid vid min sida. Men trots detta, kan jag inte annat än må skit. Allt går åt helvete. Går på anti-depp medicin nu också, får mig att må lite bättre, grubblar mindre över saker och ting.. Men kan ändå inte låta bli på kvällarna att skriva om mitt tragiska liv. Patetiskt, jag vet..
Orkar inte skriva nu, kommer bara bli ytterligare en waaaall of teeext. Förstår ingenting längre, fattar inte vad som händer med mig, allt går utför hela tiden.
Kanske ses vi igen, kanske läser jag denna tråd igen, men jag vet inte.. vill inte försvinna, samtidigt som jag bara vill bort. Har lust att fly undan allt, hade jag haft bil hade jag åkt bort från alla för längesen.
Peace out!
-Ebr
Laddar forumet…