Jag kan börja med att säga att det låter precis som det var hemma hos oss. Snåla på en grej, få en annan. 2 bilar i drift. Dagisavgift. Sparande. Huslån. En jobbar deltid. Bor i villa. Rejäla utlandsresor varje år. Ja, precis som vi haft det här. Jag har redan pengar till en lägenhet, det har morsan och farsan sett till att spara ihop. Nu ska jag skrapa ihop till inredningen (det går lite trögare, men det går :-).
Men…. Under en period i deras liv jobbade de bägge långt hemifrån. Farsan hade 15 mil ENKEL resa (jag var bebis, så han ville verkligen hem). Morsan 6 mil enkel resa. Detta innebar att de fick lov att ha 2 skapligt BRA bilar att ta sig fram med (för att slippa bli stående i skogen varannan morgon), och en bensinräkning på 5000:- i månaden. Det var en riktigt TUNG period som varade i 2 år, vad jag förstår! Hur är det för familjerna i Norrland tro? De som bor på landsbygden där varken lokaltrafiken eller arbetena ligger särskilt nära till hands?
Visst KAN man, om man har de rätta förutsättningarna. Vilken tur ni har som bägge är fullt arbetsföra. Har ett ekonomiskt sinne, har friskt barn och har lyckats investera rätt! Det är bara att gratulera. Men man måste någonstans åxå inse att alla inte kan, trots att de av hela hjärtat VILL!
Men hur är det med de som sitter hos banken och har en dröm? De som inte förstå sig på pengar och litar på banken? Någon måste man ju faktiskt lita på i utlämnade situationer, jag tror nog att man litar på banken! Hur som helst, den skaran av människor vurmar jag inte direkt för. Går det åt helvete så går det ganska fort. De har inte bott in sig, och har inte tonårsbarn som är uppväxta i huset. Det går att sälja och flytta! Konstatera att det inte var något för dom!
Visst tycker jag att man inte behöver skaffa fler barn än man har råd med. Men de räknar väl ut att de har råd, sedan får de oförutsedda utgifter, som de inte alls hade räknat med (sen har vi en liten skara som bara gör saker i livet utan att tänka förståss). De har väl inte sett sig omkring och insett vilka underbara överraskningar livet kan erbjuda. Arbetslöshet och sjukdom tex. Ofta handlar det nog om att inte ha någon livserfarenhet. Inga föräldrar som kan stötta och berätta. Ingen i ryggen som har uppfostrat dig till en ansvarsfull och insiktsfull människa!
Grunden i det hela är ju att se till att barnen blir uppfostrade i en bra miljö. Både inom och utom familjen. Mår familjen dåligt, så går det dåligt framöver! Mycket ofta i varje fall! Man måste börja längst nere på stegen, de som har det sämst måste få det bättre, och sedan jobba sig uppåt. Man bygger från grunden, även ett samhälle!
Du glömmer hela tiden att inte alla HAR samma förutsättningar. Alla måste få ungefär samma förutsättningar för att det man bygger ska bli stabilt. Det innebär att de som inte har de rätta förutsättningarna måste få stöd och hjälp!
Nu gör jag ett nytt inlägg här: Ja, du verkar ha full koll på din egen ekonomi, det är jättebra. Men du har ingen som helst koll på hur andra kan ha det. Kanske du saknar inlevelseförmåga, eller så skiter du kanske i det. Bara det funkar hos dig. Det är ju det hela socialismen går ut på kan man säga. Att man inte bara förstår sina egna problem, utan även andras, och att man arbetar för att så många som möjligt får det relativt bra!
Ändrat: 2007-02-02 09:05:07