VI VILL VAKNA UPP

Jag riktar den här tråden till alla ungdomar som någonstans inte känner sig innnerligt lyckliga över vad de bestämt sig för att "bli" i framtiden. Det debatteras om att allt fler elever i Sverige blir underkända i skolan, i Malmö underkäns i år 583 av 2 473 elever vilket är mer än en hel fjärdedel utav Sveriges fjärde största stad. Det debatteras om att det utav någon anledning finns bristande kryphål i det Svenska skolsystemet som man med insatser försökt göra någonting åt. Vi har ändrat skolreformer, snart ändrar vi betygssystem men ändå så ser man en markant ökning utav underkända elever. Oavsett om jag uppskattar och älskar tanken på att vi åtminstånde försöker förändra så anser jag och tror att detta är långt ifrån nog. Skolsystemet fungerade åt en befolkning som snabbt behövde forslas in i en industrialisering där det fanns mängder utav jobb. Matematik Engelska och Svenska var inte något man bara gjorde i skolan utan som man direkt efter var tvungen och inte såg något annat val än att sätta i praktiken. Dagens politiker som kommer från just denna skola verkar vara blinda inför faktumet att samhället för våra ungdomar ser brutalt annorlunda ut idag. I rosengård går man inte hem och jobbar på en fabrik efter skolan, i rosengård går man och spelar fotboll. De flesta fabriksarbeten som kräver en grundläggande matematik har tagits över utav robotar och det mesta sköts nuförtiden med enkelhet utav datorer, och det ser knappast ut att ändra på sig. Det är en fin tanke att man tror att förändring utav betygssystem och refomer ska göra skillnad, men faktum kvarstår att i dagens samhälle så handlar det inte om vad det står på pappret att man har gjort. I dagens samhälle så gäller det att man brinner och älskar det man gör för att lyckas och nå framgång. Tydligen så har en fjärdedel utav Malmös elever inte de blekaste aning om vad de älskar, hur skulle du känna om du blev betygsatt för något du blivit tvingad till? Vi tar -alldeles- för små steg och vi måste våga göra misstag för att förändra. Det går inte att använda sig utav samma taktik som innan som den bevisligen inte fungerat, och det är ingen poäng i att försöka modifiera den. Vi måste våga göra misstag för att göra framgång. Det är ingen ide att pressa ungdomarna mera i rosengård eller vilken unge som än blir underkänd i år till att finna vad han/hon älskar. Ibland tar det tid, och ibland så tar det ännu -längre- tid ifall man sätter press på det. Hur ska ett demokratiskt land fungera om vi inte växer upp i ett demokratiskt skolsystem? Det jag menar är att om du frågar en utav 4 ungdomar vad den tycker eller varför den går i skolan så kommer personen förmodligen att svara "jag vet inte", och om du luskar vidare så är den enda anledningen egentligen till att vi ungdomar går i skolan "för att det är vad vi förväntas göra". När var det senaste gången du faktiskt såg en elev smila under en intervju om skolan? Allt jag ser är ledsna ansikten, tårögda ögon och blygsamma röster som yttrar vad de vet förväntas av dem ska sägas. Vi behöver inte förändra vilka ämnen man kan lära sig, men vi måste förändra vilket förhållandesätt vi låter våra elever ha till dessa om vi vill att de ska fungera. Vi kan inte ta en ungdom som inte vet vad den vill eller älskar och tvinga honom till att älska någonting, vi kan till råge på det inte betygssätta elevens prestation inom det vi påtvingat personen. Hade vi levt på 30talet och det absolut krävdes att varenda invånare arbetade för att samhället skulle gå framåt så visst, men sen 50år har världens befolkning ökat med minst 5miljarder och det finns inte längre plats för obligatoriska jobb. Vi måste våga ta steget att förändra. Jag uppmanar alla elever till att hoppa av skolan, jag uppmanar alla elever att sträva efter vad de älskar på egen hand. Jag uppmanar ingen att skrota skolsystemet som finns nu, men jag uppmanar alla elever som inte ännu funnit vad de innerligt brinner för att tillsammans med mig åtminstånde starta ett alternativ till skolsystemet som finns idag. Åtminstånde för den där fjärdedelen utav Malmös befolkning som med ångest får höra att de inte kan bli någonting i framtiden. Jag uppmanar er som inte vet om vad ni vill bli, att sluta tänka på vad ni vill bli och komma ihåg vad ni ÄR. Ni ÄR värdefulla människor, kapabla till stordåd. NI som efter skolan älskar att skjuta fotboll i kryss, SKIT i skolan och lägg ner ALL tid ni har på denna syssla. SKIT i om ni någonsin kommer spela i FC Barcelona eller Real Madrid. GLÖM vad ni utav alla omkring er Förväntas att bli om 10år, och fokusera er på vad i ÄR här och NU. Jag TROR på er, jag TROR på att ni duger som människor, oavsett hur många IG'n ni har, oavsett hur taskig uppväxt ni haft eller vilka trasiga förhållanden ni lever i. VI är världens framtid och vad VI vill göra är att ta tillvara på vad vi vill vara HÄR och NU. När vi tillsammans växt till en tillräckligt stor massa så inser politikerna att något drastiskt behöver göras. Tar de fram kanonerna så stå för vilka ni är, hur värdefulla ni är och hur vackra ni är. Ge kanonerna respekt och kärlek, och visa dem vad ni vill ha. Ett alternativ till dagens skolsystem där ni får vara stolta över vilka ni är och vilka ni vill vara, oavsett betyg prestation eller prestige! Vad tror ni?