Det här med prostitution är en komplicerad fråga.
Frihet är något av det viktigaste. Men samtidigt, frihet för vem? Frihet för någon att utnytja någon annans svaghet?
Om vi bortser från folk som luras hit från andra länder, tvingas av ett begär till knark och annat direkt tvång ett tag. Det är ju uppenbart fel och jag tror de flesta kan skriva under på det. Låt oss diskutera den svåra delen, dom som säger att dom gör det helt frivilligt, och att de känner att det är ett jobb som vilket annat.
Man kan konstatera att en absolut majoritet av alla prostituerade har problem. Det handlar om problem med sin självkänsla, problem med att bedöma värdet av sig själva. Det handlar också om psykiska problem så som depression och annat som kan leda till självskadebeteende. Det kan bero på (oftast regelbundna) händelser i barndomen så som ständiga kränkningar (våld, sexuellt utnytjande, att ständigt få höra hur värdelös man är, osv) eller enskillda traumatiska händelser som sätter spår. Om man ska generalisera kan man säga att prostituerade är en grupp som har sina utmaningar.
Att utnytja denna svaghet kan ifrågasättas. Man utnytjar ju inte någon som är förälskad i en och har sex med henne/honom t.ex eftersom det anses moraliskt fel att utnytja det. Man har inte sex med någon som är för full om man själv är nykter eftersom det anses moraliskt fel att utnytja det. Man utnytjar inte psykiskt sjuka, drogpåverkade, människor i ett allt för starkt beroendeförhållande till en (som läkare, psykolog, osv).
Så varför skulle vi utnytja människors svaga självkänsla, deras utsatthet och de problem som de har haft i livet?
Nej, jag tycker sexköp skall vara förbjudet men inte att prostituera sig eftersom det är köparen som är förövaren och den prostituerade som blir utnytjad.
Dessutom ska den prostituerade alltid känna att hon kan gå till polisen om förövaren, alltså torsken, om denne beter sig illa. Det hjälper dels till att utjämna maktbalansen, men det är också en tydlig markering från samhället om vem det är som beter sig illa.