Och så var det ju den där gången då jag var med i AFA och kastade sten på nazister. Jag hade oturligt nog blivit omringad, och kedjor rasslade, kängor skrapade mot gruset och knogjärn blänkte av gatlyktan. Min sista stund var kommen, det var jag övertygad om men om jag skulle dö så var det i strid.
Dom störtade alla emot mig och jag slogs och vevade, och en efter en fick dem bita i gräset tills det bara var en kvar. Oturligt nog var han beväpnad med en M79 och började skjuta granater efter mig. Jag kastade mig undan och dök ner i en öppen brunn i gatan för att ta skydd och upptäckte då av en slump ett hemligt vapenlager någon hade glömt att låsa.
Jag beväpnade mig med en minigun och tänkte att nu ska han få se! Jag tog mig upp ut hålet, gjorde en volt i luften och började peppra honom full med kulor. "DÖÖÖÖÖÖÖÖ NAZI-SVIN!!" skrek jag men tyvär visade han sig vara en robot ifrån framtiden och kulorna bara studsade av honom. "Nu har jag satt min sista potatis!" tänkte jag medan det som tidigare såg ut som en människa men som nu var ett robot-chassi med lysande röda ögon började gå emot mig där jag var, inträngd i gränden. Turligt nog kom jag plötsligt på att jag hade glömt kvar en dynamitstav i ryggsäcken som vi fått bygga på vår senaste kemilektion. Jag skänkte en tacksamhetstanke till min snygga kemifröken medan jag hivade iväg dynamiten mot roboten. Det small till rejält men roboten verkade bara bli argare och nu var den ända framme. Den tog tag i mig och skulle precis göra slut på mig. "Vad skulle jag göra nu?" tänkte jag då den plötsligt i sista sekund stannade. Jag undrade vad sjutton som stod på när jag plötsligt fick syn på en liten klisterlapp med texten "Certified for Windows 2100 prefessional", då förstod jag. Den hade fått ett virus och kraschat.
Jag pustade ut, skruvade upp luckan i huvudet och tog ut processorn. Sen rättade jag till min palestinasjal som hade blivit lite sned och satte mig på spårvagnen hem. Äntligen kunde jag lägga ptaians på datorn utan att den laggade. Jag somnade lycklig och sov gott den kvällen.