Innan jag blev ihop med min pojkvän var jag helt besatt av honom!
Jag var superkär så jag var helt 100 på att han var den rätte.
Men med tiden har känslorna svalnat mer och mer, nu är det ett bra tag sedan jag kände något.
Jag blir inte svartsjuk för jag bryr mig inte ifall det skulle ta slut.
Själv är jag inte trogen, jag har gått och blivit kär i en annan som jag gillade innan jag träffade min pojkvän.
Nu gillar inte den killen mig så jag är olyckligt kär.
Jag vågar/vill inte göra slut av flera orsaker..
1. Min pojkvän blir ledsen.
Mycket känslig person som har svårt för att få tjejer, han kanske blir ensam och ledsen hur länge som helst.
2. Jag är rädd för att bli ensam.
Hur vet jag att jag finner någon ny, och kanske det blir samma sak med nästa kille?
3. Hur blir det med vårat husdjur.. varken han eller jag har möjlighet att ensam ta hand om det, så vi får ge bort det vilket inte är något vidare, vi kan inte vara 100 på att den får det helt bra hos någon annan.
Delad vårdnad hade nog varit svårt det med att fortsätta ses dagligen.
4. Vi har skojigt tilsammans, skrattar mycket och trivs tillsammans.
Jag vill ha något mer men kanske man ska ta till vara på det man redan har?
Jag önskar jag bara kunde fortsatt varit kär i min kille och varit lycklig.
Âr det så för alla att känslorna bara svalnar i ett förhållandemed tiden och jag bara ska inse det och tvinga fram känslorna på nytt?
Jag kan inte sluta hoppas på killen jag e kär i, han ger mig den magknip jag bara känt för ett fåtal killar i mitt liv.
Jag känner inte att den killen vill jag leva hela mitt liv och allt det där jag känner bara att jag måste ha honom, komma nära honom.
Laddar forumet…

![crying [crying]](/legacy/smileys/crying.gif)