..Och vissa är omogna fjortisar som har nån random fylle fäst och inte skulle kunna få det annars = )
+ på FM2FLVSPB för ett bra "tal"
btw jag älskar att stava uhm uhm uhm
Senast ändrat 2010-11-24 03:01:51
Nu måste jag agera igen.
Jag har blivit frågad av tjejer men jag har inte velat för att jag har inte haft så starka känslor för någon. Jag bryr mig om den riktiga meningen för att jag vill att den första gången ska vara fenomenal, speciellt och suverän.
Läs om Asperger/Autism och då blir det lättare att förstå! När man har Asperger har man flera "osynliga" hinder och ni får också tänka på det.
Några som ha Asperger har inte gjort det. Jag känner en som aldrig har gjort det och han är 28 år gammal. Det finns människor som tycker synd om honom men jag vill inte känna medömkan.
Jag känner medömkan för de som inte sätter sig i våra skor.
Vet ni hur svårt det är för mig att snacka med människor?
Jag kan inte förstå skämt (tar allt personligt), jag snackar söligare än de andra och jag har dålig självkänsla och självförtroende. Jag förstår inte varför. Jag är alldeles för smal. Jag är 1,72 och väger 52 kg.
Vet ni varför jag skriver detta?
Jag vill bara få ut detta och jag vill att människor ska förstå de som har det svårare än andra. Detta tynger mig (alltså det tar ner mig).
Varför tycker ni att åldern spelar så stor roll?
Åldern har ju ingenting med saken att göra. Det är ju när man är mentalt redo.
Jag är inte redo att ha samlag. Jag bryr mig om själva concepten.
Varför kan ni inte gå tio kilometer i mina skor och sen dra en slutsats? Det är bara patetiskt att döma en på grund av att man är äldre än den vanliga gränsen. Alltså att ni tycker att det är ovanlig att en tjugoåring som inte har haft sin samlagsdebut.
Det är inte alls ovanligt... tjugo procent av alla tjugoåringar har inte haft sin samlagsdebutt och det gäller alla individer generellt. Men man får ju fortsätta räkna. Man får ju tänka på att det finns de med Asperger/Autism, Tourette Syndrom, ADHD etc.
Jag tänker långsiktigt innan jag drar en ynklig slutsats... jag blir förbannad för att det är ju vedervärdigt att skriva att man är ovanlig över att aldrig ha haft erfarenheter.
Jag ska vara uppriktig nu: Jag vill älska med en tjej som älskar mig över den jag är och jag vill att hon ska förstå mig först.
Jag ställde en fråga till min kurator igår.
Den löd: Är det vanligt att det finns tjugoåringar som aldrig har haft någon förhållande eller fysiskt närkontakt?
Hon svarade: Det är otroligt vanligt Gabriel. Du behöver inte oroa dig för att jag känner minst 100 elever och minst 25 till 30 har aldrig haft någon förhållande och ungefär 20 till 27 har aldrig haft det fysiska närkontaktet. Du behöver inte känna dig annorlunda för att du är inte ensam.
Det var hennes svar.
Men förmodligen blir jag ändå ledsen för att ni tar ner mig med era kommentarer. Men jag bryr mig inte så mycket för att ni är främlingar.
Jag tycker synd om er för att ni sätter inte er själva i min position så det blir svårt för er att förstå hur jag har det.
Och jag har aldrig haft så starka känslor för någon annan och jag bryr mig om det riktiga meningen med samlag.
Men om jag träffar drömtjejen kommer jag att göra allt för henne. Jag ska skriva poetiska dikter till henne, ge henne gåvor, ge henne vänskap och ömhet, visa respekt, hjälpa henne, ställa upp för henne och jag kommer att acceptera henne framför allt så att det ska funka.
Jag ska komma dit... men jag tar det i min egen takt. Åldern har ingen betydelse... förstå det någon gång!
Innan jag postar inlägget vill jag ställa er en hypotetisk fråga som kan anses som retorisk!
Vad är det normala och hur är det vanliga?
Mitt svar är: Alla vi individer som lever just nu är så olika varandra... alla vi är så unika... oavsett kultur och tro.
Alla vi har en personlighet och ett namn och det gör oss olika.
Det finns så många typer; Blyga, timid, tuffa, rebeller, lojala, ädla, deprimerade, hjälpsamma, godhjärtade, vedervärdiga, nervösa, speciella, lugna, hyperaktiva, rationella, mogna, omogna, kretiner, unika (allihopa) etc.
Ingen av oss kan ersättas av någon annan ju. Så det "normala och vanliga" är bara en dum påhitt. Det är sant för att alla är så olika oavsett hur gammal man är. Min ledsagare säger att den normala och vanliga gränsen inte existerar. Ha inte fördomar och stereotyper.
Jag vet inte om vad jag babblar om just nu så jag ska bara posta inlägget nu.
Pasalo bien por que yo no me importo que ustedes piensan de esto. Esto es mi opinion y por favor... respeta esto.
Chao.
平
