psyko ebba.

Kanske de, men dom gör ju ändå inte det som skulle vara bäst för mig. haha, i sjuan använde mina klasskamrater min luva som soptunna. Tuggumin, klubbor och annat skräp kunde man finna där.[/quote] men usch

Exaktamente espen.

Citat av alexisbecamemad

Exaktamente espen.

men dom jag gick med använde mg som slag påse med inte fysiskt men psykiskt, i 7:an hade jag självmordstankar o ville inte ens gå i skolan

Samma här.

det är itne kul, mobbad mest för min kropp o min hårfärg vart jag :(

Det har blivit offtopic. Är det någon som delar samma/några upplevelser som lyckats komma vidare från det, som vill dela med sig? Alltså, det jag ville var att folket ska hjälpa mig styra upp min motivation, inte ge mig massa sympati.

Citat av alexisbecamemad

Det har blivit offtopic. Är det någon som delar samma/några upplevelser som lyckats komma vidare från det, som vill dela med sig? Alltså, det jag ville var att folket ska hjälpa mig styra upp min motivation, inte ge mig massa sympati.

jag ger inte sympati jag bara berättar vad jag vat med om, inte lätt att ge tips nät man aldrig fått stopp på skiten

Okej. första gången jag skriver nåt på jesper. Har bestämt mig för att försöka göra nån slags jävla nytta här i världen, om de hjälper vet ja inte, haha men ja vill iaf ge dig nånting. Jag har inte upplevt samma saker som dig direkt, alla har nedgångar, och alla påverkas olika av olika saker. Men jag tror att majoriteten skulle säga, att är man i din sits, så visstfan skulle det vara tugnt, ingen skulle stå pall för det som du upplever/upplevt. Hursomhelst, mitt tips, det här e väl inget drastiskt påverkande beslut, men det funkar för mig ibland. När man mår dåligt, får ett fitt-helvetes-moment o hamnar i psykos/megadepresion/är nere, vad som helst, SKRIV. Skriv tankar, känslor och ord, försök att få ut det! Kan vara lättare det, än att prata med nån. Att ha känslorna o tankarna på papper, och läsa dom, är lite som att ha nån att prata med som faktiskt håller med en. Jag har min hemliga bok, som är fylld med allt möjligt hemligt som bara jag kan läsa, som åker fram oftast på nätterna, ofta när jag mår dåligt, men oftast annars också, när jag bara vill rensa skallen. Har tänkt att spara den tills jag blir vuxen, så att jag kan sitta o skratta åt alla mina "kärlekar" som jag skrivit om, eller om mina tankar som är helt skruvade. Jag tycker iallafall att du ska testa detta, bara skriv, It doenst have to make sense, räcker med att du vet vad som menas. Puss!

Citat av bollbollboll

Okej. första gången jag skriver nåt på jesper. Har bestämt mig för att försöka göra nån slags jävla nytta här i världen, om de hjälper vet ja inte, haha men ja vill iaf ge dig nånting. Jag har inte upplevt samma saker som dig direkt, alla har nedgångar, och alla påverkas olika av olika saker. Men jag tror att majoriteten skulle säga, att är man i din sits, så visstfan skulle det vara tugnt, ingen skulle stå pall för det som du upplever/upplevt. Hursomhelst, mitt tips, det här e väl inget drastiskt påverkande beslut, men det funkar för mig ibland. När man mår dåligt, får ett fitt-helvetes-moment o hamnar i psykos/megadepresion/är nere, vad som helst, SKRIV. Skriv tankar, känslor och ord, försök att få ut det! Kan vara lättare det, än att prata med nån. Att ha känslorna o tankarna på papper, och läsa dom, är lite som att ha nån att prata med som faktiskt håller med en. Jag har min hemliga bok, som är fylld med allt möjligt hemligt som bara jag kan läsa, som åker fram oftast på nätterna, ofta när jag mår dåligt, men oftast annars också, när jag bara vill rensa skallen. Har tänkt att spara den tills jag blir vuxen, så att jag kan sitta o skratta åt alla mina "kärlekar" som jag skrivit om, eller om mina tankar som är helt skruvade. Jag tycker iallafall att du ska testa detta, bara skriv, It doenst have to make sense, räcker med att du vet vad som menas. Puss!

Tack för äntligen ett seriöst svar. Jag brukar försöka göra det. Men min mamma och mina bröder snokar överallt och läser det dom kommer åt. Det är väl för min mamma vill veta om jag har planerat något drastiskt. Det dom inte förstår är väl att dom bara förstör ännu mer när man känner att man inte har något privat liv alls. Men jag jobbar på det. Jag skriver ju blogg, där kan det komma upp massa skit, men jag orkar inte längre bry mig vem som läser det. Ibland tror jag nästan det är bra att mamma får läsa och se hur jävligt jag mår, men jag vill ju ändå inte att hon ska veta allt. Men det är som kört för hon är en jävla kättare. Man får som inte leva sitt eget liv.