Piratkopiering innebär en revolution som kultur- och mjukvarubranchen måste genomgå. Vi i Sverige borde rida högst upp på vågkammen och blicka framåt istället för att försöka motverka den och riskera att backa in i framtiden. Över den rättfärdige råder ju som bekant ingen lag, det är är några av bibelns klokaste ord, och därför piratkoperiar man trotts att det inte är lagligt.
Som ni förstår är jag själv en av dom där hemska människorna som inte anser att piratkopiering är något brott i moralisk mening om inte det finns speciella skäl. När man framför den åsikten så blir man alltid påhoppad av dom som anser att man stjäl och roffar åt mig av girighet och lathet, men vad dessa moralens väktare i sin oändliga duktighet inte förstår är att samhällen alltid kommer att förändras och det gör dom sällan inom lagens råmärken. Anledningen till att det är så är för att lagen sätts av dem med makt och pengar, medan förändringen kommer underifrån. Eliten måste ständigt förhålla sig till folket som de ser ner på, eftersom vi anses obildade och inte förstå vårt bästa (ta den nya EU-konstitutionen t.ex som där all makt i Sverige ytterst kommer att utgå från EU – en sådan enkel men betydande sak anses vi för dumma att förstå) och det är därför vi måste visa dem hur det ska vara och inte tvärt om. Det är våra intressen eller deras, att dom tjänar pengar och blir ännu rikare eller att vi får ta del av kultur och information oavsett fattig eller rik.
Piratkopiering av kultur (video, musik, böcker osv) är inte bara ett naturligt steg utan moraliskt rätt helt enkelt därför att det är en kulturrevolution. Plötsligt kan alla, oavsett plånbok, tillgodogöra sig kultur ifrån hela världen. Med samma formel som man mäter genetisk mångfald kan man också mäta kulturell mångfald, genom att vår kultur befruktas av annan kultur kommer det något nytt och bättre. Ideer går nästan alltid ut på att man tar två gamla ting och sätter ihop dem till något nytt. Formeln för antalet ideer kan skrivas ungefär såhär: Ideer = antal personer * (kunskap + inspiration). I den här vågen blir antalet personer, den kultur de kan tillgodogöra sig och den inspiration man får mångdubbelt mer. Det är mångfald, och inte enfald. Det är rikedom (för alla), inte fattigdom.
Det motverkar den kraften pengar har på människor (artister) också, om det inte finns lika mycket pengar i branchen (och när skivbolag är överflödiga eller har reducerats till blott bokningsfirmor) så minskar risken att konsten, för musik och film med mera är konst, anpassar sig till vad som säljer bäst och undviker att vara allt för nyskapande, det samlar sig inte kring en intetsägande likformad mittfåra som mycket gör idag. De artister som gör musik eller film kommer inte att få leva barskrapade på backen för det, fans kommer alltid att köpa t-shirtar, samlaralbum, gå på live-koncerter och så vidare. Är du artist och spelar någonstans får du dessutom gage.
Kort sagt, kulturen blir rikare och de enda som hotas är möjligen bolagsdirektörer och andra.
Vad gäller programmvara gäller samma principer. För ett jättebolag som massproducerar program, spel eller operativsystem som ständigt är i beta-version, och som ytnytjar sin makt och storlek på marknaden till att kväva andra och försämra konkurrensen, och som beter sig ganska så illa allmänt (läs: Microsoft, Electronic Arts m.fl) så tycker jag inte att det finns skäl att betala tusenlappar för deras produkter. Om man trotts allt inte vill skada dessa jättar, kanske av rädsla för den obetydliga risken att åka fast finns det ibland gratis alternativ så som linux.
En regel är aldrig mer värd än dess syfte, och syftet med lagen är att skydda de stora multinationella bolagen, och i förlängningen dem som äger dem nämligen aktieägarna – dom få rikaste i samhället. Det är inte ett rättfärdigat syfte för mig och därmed blir även lagen orättfärdig.
Allt detta förklarar varför jag inte anser att det är att stjäla, utan att främja kultur och mångfald. Det här med rätt och fel har en komplex struktur, det är inte så enkelt som att rakt av följa vad någon talar om för en är rätt och fel (t.ex lagboken) men det är så livet är ibland. Man tvingas själv ta ställning till vad som är rätt och fel, om man ska vara duktig eller olydig, om man ska gynna gräsrötternas intressen eller företagen och den ekonomiska maktelitens. I slutändan handlar det om VEMS rätt och fel man vill följa.