Monarki

Citat av chollaren

Citat av chollaren

Citat av IronyFist

Citat av chollaren

Citat av IronyFist

Citat av chollaren

Citat av IronyFist

Kom å tänka på att det är ganska löjligt att "våran" kungafamilj härstammar från frankrike. Känner då nåt i stil med "vi svenskar är så stolta över vårat svenska kungahus, bortsett från att dom är av frans härkomst" Varför ska vi vara stolta över vårt franska kungahus? nej, usch, ta bort, försvinn, anarki, eller nej, glöm anarkin, det suger, ungefär som kungahuset, republik, NU!

Haha gud, vad vet du om anarkism?

Varför tror du att jag inte vet nåt om anarkism? Jag var fan anarkist på högstadiet så jo jag vet tillräckligt för att veta att jag tycker det är korkat.

Sure, förklara då vad anarkismen går ut på , om du kan så mycket.

Anarki går i korta drag ut på att varje människa ska klara sig själv utan några institutioner som styr över dom. Världen är helt enkelt i teorin laglös då det inte finns någon som upprätthåller några lagar. Allt grundar sig på människans inre godhet (Vilken faktiskt brukar, av någon anledning, vara relativt bortblåst hos många då det inte finns några konsekvenser för handlingarna man utför). Då det inte finns några lagar som bestämmer vad som är rätt och fel så finns inte heller något rätt eller fel utan man kan göra precis vad som helst utan några som helst konsekvenser. Detta leder då snarare till att folk lever rövare och tar vad dom vill ha än till ett tillstånd som faktiskt skulle fungera där människans inre godhet faktiskt styr mot något bra. Om vi sedan ser till områden där anarki under en period rått, tex ett fattigt land i afrika, så har detta aldrig lett till något bra. Folk har i allmänhet bara ägnat sig åt att ha ihjäl varandra. Kan dessutom tillägga att Marx förklarade anarkiskt som ett okontrollerbart kaos Kan också ta och säga så här: Anarki skulle vara underbart OM det funkade i praktiken men eftersom det inte ens funkar på pappret (förutsatt att inte ALLA inblandade faktiskt ÄR anarkister) så sorry nej ingen bra idé enligt mig. Så sorry men jo jag vet faktiskt vad jag snackar om. Säg till om jag missa nåt värt att nämna. Och säg också till om du har ett exempel på ett ställe där anarki faktiskt fungerat ;) In your face mate ;)

Hehe, detta är någorlunda vanligt bland folk som kallar(t) sig anarkister - de vet inte vad anarkism handlar om. Jag kan säga att du har FEL, ska också förklara varför. Anarkism går i korta drag ut på 1. Individens rätt från våld och tvång 2. Individens suveränitet och 3. Individens rätt till självförvaltning (dessa 3 grund-principer har ingen direkt ordning från 1-3 , jag bara förklarar.) Laglös - Ja. Regellös - Nej. Anarkister tror inte på lagar, som regler skrivna av en regering, diktator eller whatever , eftersom dessa inskränker individens frihet. Anarkister tror dock på regler (om nödvändiga) skrivna av samhället som reglerna ska röra. Anarkister tror inte på att människan är god, detta är en myt. Att människan skulle vara ond och girig helt igenom är också en myt. Ofta får man höra att människan inte är god, och att anarki således aldrig kan fungera. Anarkin baseras på att alla är snälla, och så länge människor är det fungerar anarkin; men då verkligheten är annorlunda - människor är inte goda - är anarkismen dömd att misslyckas. Anarkin är därför, hör man ofta, en fin tanke; men i grund och botten en ouppnåelig utopi. Vi ska däremot enbart koncentrera oss på människans godhet för ett tag. Anser anarkister att människan god? Nej, det gör vi absolut inte. Anser vi att hon är ond? Nej, inte det heller. Godhet och ondska är trots allt bara begrepp, som beskriver olika typer av handlingar och beteenden vi själva - högst subjektivt - uppfattar som "goda" eller "onda". Vissa delar av begreppen är däremot mer eller mindre universella; de flesta av oss kan komma överens om att t.ex. döda en oskyldig människa är "ondska", medan det är ett exempel på "godhet" när en individ bjuder en annan, svältande, individ på mat och husrum. Och den enda anledningen till att vi har båda begreppen i vårt vokabulär är att båda fenomenen existerar. Om ingen någonsin skulle kunna göra något "ont" skulle vi inte känna till begreppet ondska, och om någon aldrig skulle ha någon möjlighet att handla "gott" skulle vi inte känna till begreppet godhet. Vad tror vi anarkister, då, om människans natur? Det närmsta vi kan komma, i ett försök att beskriva vilka känslor som dominerar människans handlande, är nyttomaximering. Om jag får göra ett fritt val, då väljer jag det tillgängliga alternativ som passar mig bäst; eller kanske snarare som jag tror passar mig bäst. Nyttomaximering är, i sig, varken något "gott" eller "ont"; utan nyttomaximering kan för en individ vara att råna gamla tanter, och för en annan vara att skänka större delen av lönen till Röda korset - där det ena uppfattas som ont, och det andra som gott. Människan är således kapabel till att agera såväl ont som gott; och "hennes natur" är varken ond eller god, utan hennes natur är helt enkelt nyttomaximerande. Detta för oss in på anarkismen. Måste människor vara goda för att en anarkisk samhällsordning ska vara möjlig? Inte alls. Tvärtom - alla ideologier som inte erkänner individens suveränitet, utan tror att en elit av folket är kapabel att göra livet så bra som möjligt för resten av människorna, tror i mycket högre grad på människans godhet. Att jag ska ta hand om mig själv, hjälpa andra när jag själv vill göra så och försöka hålla mig borta från att skada andra för att undvika att bli skadad själv - det kräver inte någon god människa, utan snarare en människa som tänker på sin medelfristiga och/eller långsiktiga nyttomaximering. Att en liten elit däremot ska sätta sina egna intressen åt sidan och istället göra vad som är bäst för resten av folket - det kräver människor lika goda, ärliga och okorrumperbara som Jesus Kristus själv! Som jag tidigare skrivit kräver anarkismen visserligen att människor inte är helt genomruttna - precis som alla andra ideologier, där detta krävs i ännu högre grad. Och så ser världen faktiskt ut; om alla människor faktiskt vore onda, rakt igenom, skulle ingen typ av samhällsbygge vara möjligt; och inte ens önskvärt, givet att det enda vi skulle göra genom det vore att skapa ett bättre liv för människor som i grund och botten är ondskan reinkarnerad (vilket, återigen, inte vore möjligt från början, då vi också hade varit onda och bara strävat efter att göra livet sämre för alla). Anarkismen kräver däremot inga goda människor, utan den "godhet" som visas upp av folket i dagens samhälle - genom att skänka till välgörenhet, inte begå brott, rösta fram sociala skyddsnät, et.c. - är mer än tillräckligt för att ett anarkistiskt samhälle ska kunna "leva och frodas". De få brottslingar som finns tas omhand av skyddssammanslutningar och "poliskårer" där fria individer fritt samarbetar för detta syfte; på, mer eller mindre, samma sätt som den statliga polisen idag utför detta arbete. Mer eller mindre rationellt nyttomaximerande individer är det enda som krävs. Till skillnad, återigen, från ett statligt samhälle - som kräver en elit av genomgoda altruister, och i ett demokratiskt samhälle även övervägande goda medborgare som röstar fram en god regering. För kom ihåg, om "tredje världskrigspartiet" eller "partiet för stöld och massmord" skulle vinna valet skulle deras agenda gälla; men människans förmåga att tänka och agera rationellt förhindrar att sådana partier kommer till makten i de flesta demokratier. Trots att varken politikereliten eller folkmassan är rakt igenom god verkar människor vara tillräckligt "goda" - så länge de har ett tillfredsställande materiellt välstånd och någon typ av social trygghet - för att handla med varandra och hjälpas åt för att skydda både sig själva och andra från brott, hellre än att försöka starta krig mot grannen. Folket verkar inte ha den driften; och när angreppskrig faktiskt utbryter är det i regel på grund av önskemål från politiska, religiösa eller ekonomiska eliter, hellre än på grund av det "vanliga folkets" vilja. Så, avslutningsvis, ett par frågeställningar läsaren kan begrunda och ta ställning till på egen hand: * Om vi tog makten från eliterna, och gav samhällets individer makten över sig själva, skulle exempelvis krig bli en mer, eller mindre, vanlig företeelse? Hur känner du själv, skulle du föredra att riskera livet för att döda andra, eller att helt enkelt lösa problem på ett annat sätt om den möjligheten fanns? * Om vi antar att människan varken är ond eller god, utan nyttomaximerande; vilket scenario är mer gynnsamt för folket - ett system där människor frivilligt ingår i skyddssammanslutningar där "poliserna" lyder direkt under medlemmarna, som helt enkelt byter samarbete om dessa visar sig vara ineffektiva, korrumperade eller på annat sätt otillräckliga; eller ett system där en enstaka poliskår har våldsmonopolet och gör med detta som den behagar? * Vem tror naivt på människans godhet; anarkisten som vill ta makten från eliten och ge individerna makten över sig själva (men inte över andra), eller etatisten som tror att en liten elit mer än gärna åsidosätter sina egna intressen och fullständigt altruistiskt agerar efter folkets bästa, och att en poliskår - med våldsmonopol - inte kommer att missbruka detta monopol på folkets bekostnad (genom att t.ex. slöa, korrumperas eller kräva för mycket betalt för sina tjänster)? För mig är svaret på vem som mer naivt tror på människans godhet tämligen uppenbart; hur verkar det för dig? Att anarkister inte skulle vilja ha något "rätt och fel" är också en vanlig fördom. Vi tänker helt enkelt såhär. "Jag är fri sålänge jag inte inskränker/rubbar någon annans frihet" Använder jag våld mot någon, så inskränker jag dennes frihet från våld. "Min frihet slutar, där någon annans frihet börjar." För att fixa din historierevision - Marx skrev inte att anarki är okontrollerat kaos, han skrev (noga åtskilt från ordet ) att det tillstånd kallades . De fattiga länderna i afrika, hmm... Om du kallar t.ex Somalia en anarki så kan du faktiskt inget om anarkism :D I dessa länder råder statslöshet, men inte anarki. Och nej detta är inte samma sak (Läs ovan). Somalias stat är mer eller mindre förstörd men områden styrs av religiösa krigsherrar - vilket inte är anarki. Menar du andra länder kan du specificera dig lite. Jag har 3 exempel, resten får du hitta själv, på att anarki och att det på papper 1. http://sv.wikipedia.org/wiki/Utopia_%28anarkistiskt_samh%C3%A4lle%29 2. http://sv.wikipedia.org/wiki/Christiania 3. Zapatisternas anarko-kommunistiska uppror i Mexico http://sv.wikipedia.org/wiki/Zapatisterna Edit: GLÖMDE NÄMNA! Nu vill jag inte låta som någon nyliberal så jag nämner lite smått här att anarkister inte heller vill ha en stat, eller några hierarkier alls. Inga klasser, alla jobbar på samma villkor i kooperativ eller enmansföretag. Kapitalismen och staten är de 2 största hoten emot anarkism. Anarko-kapitalism är då INTE en anarkism i min mening. In face mate! ;)

Ok, bla bla whatever, visst du har bättre koll än mig so what? I don't give a fuck Ska bara säga en sak om dina exempel: 1. Christiania är egentligen ingen anarki eftersom stället egentligen ligger på Dansk mark och alltså gäller Danska lagar där bortsett från att det tidigare (av nån anledning) var tillåtet att sälja lätta droger där. Men anarki? sorry mate, inte idag, eftersom området ligger på Dansk mark så gäller alltså som jag sa Danska lagar även om dom inte tycks vara lika hårt kontrollerade där som i övrigt. 2. Vad gäller Utopia: folk som bodde där var personligt inbjudna av de första bebyggarna, detta gör att bara anarkister samlades där vilket gör att det teoretiskt skulle kunna funka. 3. Och sist men inte minst Zapatisterna: Ok deras samhällsbyggnad är anarkistisk, visst så långt går jag med på det. Men sen så står det ju att dom har ett "högsta beslutande organ" (Comité Clandestino Revolucionario Indígena - Comandancia General del Ejército Zapatista de Liberación Nacional ("Underjordiska revolutionära indiankommittén")) och dessutom har man skolor, domstolar, sjukhus och så vidare vilket tyder på att man har nån sorts lagar vilket gör... *trumvirvel* Ingen anarki Ok tack för mig. Tycker vi avslutar diskussionen här eftersom jag har uttryckt mina åsikter och jag tycker att anarki suger sen får du tycka vafan du vill :) Och ja, jag erkänner att du kan mer om anarki än mig men det stör mig ungefär nada så det spelar ingen roll. Om du vill så se det här som att du vann diskussionen om det gör dig gladare. It's all the same to me...