Citat av AnArchoz
Synd att tråden dog. Jag bumpar med tesen om att liberalism är skenhelig teologi som tror på objektiva rättigheter skänkta av gud.
För det första, all liberalism är inte grundad på naturrätten utan endast grenar av liberalismen är grundade på naturrätten.
Jag kan inte tala för alla liberaler, men jag själv som objektivist håller i stort med i vad du säger, utom det lilla faktum är att naturrätten inte alls är given av gud, utan av naturen, jag baserar oss på axiomet
existensen existerar och argumenterar utifrån det. Utifrån axiomet att
existensen existerar kan inte gud existera, då begreppet gud bryter mot
identitetslagen.
Människans frihet står eller faller med frågan om hennes rättigheter och vad de bygger på.
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på social konvention. Det betyder att de kan vara vilka som helst, och att de skiftar när den sociala konventionen skiftar. På en sådan grund står inte människans frihet säker. Den kan när som helst ryckas undan för vilket alternativ som helst.
Man kan hävda att hennes rättigheter bygger på landets lagar. Det innebär emellertid att människan bara har rätt till de friheter som den lagstiftande makten tillställer henne. Om staten exempelvis verkställer ett folkmord kan man bara säga att detta folkmord är rätt och riktigt, eftersom människans rättigheter är vad lagen säger och inget annat.
Man kan hävda att människans rättigheter kommer från Gud. Men att förlita sig på ett sagoväsen när det gäller något så viktigt som allas vår frihet är idiotiskt – speciellt när man betänker att Gud, såsom människan föreställt sig honom genom tiderna, varit en despot utan dess like på jorden.
Det här är de tre vanligaste försöken till ett stadigt fundament att bygga människans rättigheter på. Alla tre består ändå i något så ostadigt som subjektivism: rättigheter är vad någon (folkflertalet, lagstiftarna eller ett sagoväsen) hävdar att de är. Att hänvisa till andras åsikter eller påståenden är naturligtvis ingen grund alls; något blir inte sant endast och allenast för att det hävdas vara sant. Dessutom leder subjektivism till rätt uppenbara paradoxer: folk tycker olika, och två motstridiga tycken kan inte vara sanna på en och samma gång.
Så vad finns det för alternativ till dessa falska anbud? Endast ett, och det är att bygga människans rättigheter på observerade fakta ur verkligheten.
Historiskt har man kallat rättigheter grundade i fakta för naturliga. Det är förstås inte fel i sig men ger ofta upphov till onödiga missförstånd p.g.a. en materialistisk tolkning av begreppet ”naturlig”. Så här brukar det låta när någon missförstår:
"Och var i naturen hittar jag de [naturrättsliga] principerna då? Säg mig vilka mineraler, växter och djur jag måste undersöka grundligt för att hitta de principerna."
Man behöver inte undersöka några mineraler, växter och djur för att begripa sig på naturrätten. Det är ju inte mineraler, växter och djur som har rättigheter utan människan. Således är det människans natur man behöver undersöka. (Det är också den som begreppet ”naturrätt” syftar på.)
Det ligger i människans natur att ha något som mineraler, växter och många djur saknar: ett medvetande. Hon är medveten om sig själv och om sin omvärld. Vore hon inte medveten kunde hon inte ha några rättigheter, eftersom rättigheter handlar om hur man får och inte får agera gentemot andra som också har rättigheter. Utan ett medvetande kan man inte agera över huvud taget.
Men att vara medveten räcker inte. Man måste också ha ett förnuft, d.v.s. en förmåga att tänka begreppsligt. Om denna egenskap är människan ensam i hela djurriket, varför hon också är ensam om att vara ett rättsligt subjekt. Många djur har i och för sig ett medvetande, men de är oförmögna att resonera utifrån principer. De kan inte ha någon kunskap om rättigheter, än mindre välja att agera utifrån dem. Människan kan det, och bara människan kan det.
Alltså: Mineraler och växter saknar medvetande och kan därför inte ha kunskap eller agera. Medvetna djur kan visserligen ha kunskap, men bara om sin konkreta och för sinnena givna tillvaro. Människan har därtill ett förnuft som vidgar hennes medvetande till att också inrymma begreppslig kunskap (”case in point”: kunskap om rättigheter). Det gör henne förmögen att låta principer vägleda hennes handlingar (”case in point”: principen om människans rättigheter).
Naturrätten är inte självklar. Att komma fram till den kräver mödosamt arbete, och det är lätt hänt att man under detta arbete hamnar i en fallgrop (såsom de jag började med att räkna upp).
Att människor når olika slutsatser beror på att de är felbara. Det är inte självklart hur allmänna principer skall tillämpas i det enskilda fallet. Att komma tillrätta med sådana frågor kräver ännu mer arbete, med ännu fler fallgropar längs vägen. Vissa enskilda frågor är också lite klurigare än andra. Med andra ord skulle det vara märkligt om de som förespråkar naturrätt var eniga i precis allt.