Citat av AnArchoz
Fast rättigheter är inget som exiterar naturligt. Det är sociala kontrakt som byggts upp av kultur, normer, ideologi etc. "Rättigheter" finns som sociala konstruktioner som underlättar mänsklig interaktion och samarbete, i den utsträckning människor inför och försvarar dem. Det finns alltså inga rättigheter som svävar i luften, vad jag kunnat se i alla fall. Stirner förklarar detta ganska bra i "Den ende och hans egendom". Men självklart kan människor formulera och upprätthålla rättigheter som sociala konstruktioner.
Det hävdas ofta (och kanske till och med oftast) att rättigheter är subjektiva, i betydelsen skilda från fakta. Många vill mena att rättigheter är sociala konstruktioner(Likt du gör): gemensamma regler som man i allmänhet har tyckt sig kunna komma överens om. En annan idé som är oberoende av, men som inte utesluter, den tidigare går ut på att rättigheter innebär vadhelst staten råkar anse att människan har rätt till. En tredje åsikt som ibland gör sig gällande, är att det över huvud taget inte existerar något sådant som rättigheter. Men vilken av dessa åsikter stämmer, om någon av dem?
Det här är en falsk trikotomi. Det finns fler alternativ än dessa, och de som har presenterats är att betrakta som falska.
En rättighet är något som har med den verkliga världen att göra. Den skall kunna tillämpas i praktiken, i varje konkret situation, av vem som helst. Den kan inte vara något sådant som en ”flytande” abstraktion, dvs. en abstraktion som saknar koppling till verkligheten. Anhängare av den sociala konstruktivismen tenderar att betrakta alla abstraktioner (rättigheter är abstraktioner) som verklighetsfrämmande, så därför kan det tänkas vara en poäng värd att framföra.
Om det finns en objektiv metod för att identifiera individuella rättigheter, då är det den man måste använda. På samma sätt: ifall det finns en objektiv metod för att beräkna var två plus två blir, då är det just den vi är förpassade till, snarare än godtycklig fantasifullhet. Vi kan komma överens om att två plus två är fem, men det gör inte att det automatiskt blir sant. För den skull vill jag inte ge sken av att rättigheter är en matematisk angelägenhet. Jag vill bara få sagt att om vi kan upptäcka en objektiv metod för att identifiera rättigheter, då är det just den och ingen annan som gäller.
Lyckligtvis kan vi identifiera människans rättigheter på sakliga grunder. Den metod vi använder är logik, och logik definieras av Ayn Rand som ”konsten att resonera motsägelsefritt”. Att tänka logiskt innebär alltså att man tänker utan motsägelser. Man talar konventionellt sett om olika logiska metoder (såsom formell logik, symbolisk logik, matematisk logik osv.) vilket tenderar att leda till missförstånd. En rättighetsteori kan inte förklaras med en formel, även om vad man gör är att utgå från en oreducerbar premiss för att sedan härleda andra premisser ur den. En logisk formel kan nämligen inte förklara varför man valt de premisser man valt, och hur de skall tillämpas i specifika situationer. Man kan skriva ”2+2=4” vilket är fullt sant, men det säger på samma sätt inget om varför man valt att lägg ihop dessa tvåor, vad siffrorna står för i specifika situationer, och vilka slags handlingar som bör följa på insikten. Just därför är det nödvändigt att skriva en hel uppsats om rättigheter, istället för att försöka sammanfatta dem i en liten formel. (Återigen, för att undvika missförstånd, avser jag inte att framställa rättigheter som en matematisk angelägenhet.)
Hittills har vi konstaterat att en rättighet är ”en moralisk princip som definierar och erkänner individens handlingsfrihet i ett socialt sammanhang”. Vi har inte sagt något om vilken handlingsfrihet det rör sig om, men vi har nått några slutsatser om den. För det första har vi konstaterat att en rättighet måste underställas motsägelselagen. Den måste vara motsägelsefri (eller ”logisk”). Detta innebär att den måste vara uniform och universell: den måste alltid vara densamma, och den måste gälla för alla individer på alla platser och vid alla tidpunkter. Vi har också kommit fram till att om en sådan rättighet kan identifieras på objektiva grunder, då är det just den metoden som gäller och ingen annan. Från den här punkten har vi faktiskt inget annat val än att efter bästa förmåga tänka logiskt. Det är utifrån dessa förutsättningar vi måste börja vår objektiva härledning av rättigheter och sedan reflektera över vad de innebär när de väl skall tillämpas.
När är en rättighet objektivt bevisad? Jo, när vi har påvisat att den är motsägelsefri och att alla alternativ till den blir motsägande.
Jag tänker inte här gå in på varför just liv, frihet och egendom är de rättigheter man kommer fram till med ovan nämnda metod utan ville snarare fokusera på varför de kan kallas objektiva.
![[laugh]](/legacy/smileys/laugh.gif "laugh")
![[wink]](/legacy/smileys/wink.gif "wink")