Ang min son så har han en odiagnostired problematik som inte sociala myndigheter velat betala för att han ska komma under en ordentlig utredning pga att det kostar kommunen en massa pengar och det var inte värt det för att hjälpa min son att bara vara barn. Tar i första hand föräldrarna sitt ansvar och gör det de kan för att ta itu med problematiken runt dessa barn (som är alldeles för många ute i samhället idag) och inte försöker låtsas att det inte finns utan ser till att ta kontakt med de som har makten att hjälpa till och att sociala myndigheter tar sitt ansvar för att sätta barnets bästa i första rummet som det står i social tjänstlagen. Har man dessutom med sig föräldrarna runt dessa barn är det i sig ett drömscenario som bara kan skapa bättre förutsättningar även för dessa barn att lyckas på samma eller liknande villkor som andra barn. Sista gången jag fick avslag på ett utredningshem för sonen var det med motiveringen att han var inte ett problem i hem miljön därför kunde inte kommun gå in och se till att han fick det han behövde mer än något annat och dessutom själv var motiverad att genomgå för sin egen skull. Att sen sonen inte har fungerat i skolan merän någorlunda i första klass och att det har funnits olika former av stödundersvisning specifikt till honom och ingenting har fungerat inte ens en skola som sas ha special lärare för att hantera problematik runt barn med särskilda svårigheter.. Jag fick ett samtal en dag att vi kan inte ha din son kvar de andra barnen är rädda för honom och det var en månad innan skolan skulle slutat.. Så jovisst har det funnits massor av medvetenhet hos de sociala myndigheterna inte bara genom min försorg utan även genom skolan och ändå så hade inte min son samma rättigheter som mina andra 3 barn som är sk normala barn. Det är svårt att vara förälder där det gör ont när man vill väl och inte kommer någonstans utan stångar sig blodig mot myndigheter och ändå ger det ingenting i förlägningen. Säger inte att alla sociala myndigheter fungerar så men det har skett lite för ofta för att det ska behöva accepteras, det påverkar dessa barn främst och senare även samhället och det kan aldrig vara accepterat. Skulle nog behöva en egen tråd till detta om det ska diskuteras mera djupsinnigt.Nej jag tycker inte det var rätt att en pojke dödades och en annan blev skadad det borde aldrig ha skett. Säger inte att pojkarna (Gänget) bär hela skulden utan att det är samhället som borde stoppat dem innan det kom till den ödesdigra natten. Skrev en del innan om en av mina söner som har varit svårhanterlig under hela sin uppväxt och det gjorde att jag var desto mera närvarande istället och gav andra gränsättningar än till hans syskon allt för att skydda sonen mot sig själv och sin omgivning det är mitt ansvar som förälder. Detta ämnet berör mig massor ser min son i pojkarna även om han aldrig fick chansen att så till den grad vara ute på egen hand så ens situationen skulle kunnat uppstå. Under andra förhållande hade han kunnat vara en av dem som går i täten, men skulle aldrig önska livet av min son med ursäkten att han fick skylla sig själv. Men kan ärligt erkänna att hade ingen tagit itu med min son hade jag utan dåligt samvete kunnat låsa in mitt barn tills han fick kvalificerad hjälp.hur kan samhället stoppa flera arga pojkar? Ändrat: 2008-05-13 11:10:15
Laddar forumet…